Igår fick vi äntligen till en träffa med våra fina vänner och de mest älskade barnen i världen. Det hade varit en lite jobbig dag fram tills vi kom dit, men så klev jag in i hallen och båda barnen kom och mötte oss och S klev fram och kramade mig direkt -- varpå tårarna kom. Det var så underbart, precis vad jag behövde och är så imponerad av dem! Nu har vi inte träffat dem på länge, men det var ändå ingen som var blyg eller tillbakadragen, de var lika glada att se oss som alltid! Andra barn träffar man mycket oftare och de är i alla fall väldigt osociala eller vad man ska kalla det! Hoppas jag lyckas lika bra med mina barn, om jag någonsin får några, så de blir glada, öppna och trygga barn som älskar människor.
Det var i alla fall en fantastisk kväll och jag är så glad att vi fick ihop det, även om det blir alldeles för sällan sedan vi flyttade till Stockholm. Ni är verkligen helt fantastiska föräldrar, era barn är helt underbara och ni ska vara så stolta över dem. <3
Enda tråkiga som hängde kvar igår, är att Yoggi verkar vara lite ur balans. Alla i familjen märkte det igår morse, han var inte alls så glad och social som han brukar vara... Han var väldigt spänd över buken, lite blek och kall i tandköttet och allmänt hängig. Sedan gick vi ut och lät dem springa av sig ordentligt och efter det blev han lite bättre.
Men sedan fortsatte han vara lite off under kvällen och idag med... Igår började jag fundera på om det är prostatan som spökar igen, så det blir ett veterinärbesök snarast möjligt efter helgerna och kolla upp det. Är det prostatan igen så kommer vi att kastrera honom, jag chansar inte och han är ändå 8 år i maj och att skjuta upp en operation ett år till verkar bara dumt. Finaste lilla Yoggi, bli bra igen! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar