Tillbaka Till Verkligheten!

Jaha, då var man tillbaka efter 6 månader lite drygt, nu på svenska och med nya mål i sikte och nya utmaningar. Det senaste halvåret har i princip bara kretsat omkring pappa och hans sjukdom, det var mitt eget val att vara så involverad som det bara gick. Han gick i princip igenom det helt själv förra gången och jag har varit fast bestämd med att det inte skulle bli så den här gången. Så jag har varit med på samtliga läkarbesök, cellgiftsbehandlingar, röntgen, återbesök och suttit vid hans sida nu när han har varit inlagd med lunginflammation 3 gånger de senaste 5-6 veckorna och det har sett väldigt dystert ut. Jag var sjukskriven för akut stress och panikångest under juni och juli och har dessutom lyckats bli diagnosticerad med struma under den här perioden, så man kan lätt säga att jag har fått mer än nog av sjukhus för resten av mitt liv.
Status på pappa är att han just nu ligger inne på Södersjukhuset sedan förra onsdagen och kommer bli utskriven i övermorgon, förutsatt att inget ändras drastiskt. Han har alltså återigen lunginflammation och den här gången var det riktigt, riktigt illa, jag tror att vi kunde haft svårt att få tillbaka honom om det hade gått lite längre. Så vi har spenderat kvällarna vid hans sjukhussäng och försökt hålla humöret uppe på honom, inte det lättaste med tanke på att han verkligen hatar att vara där och sedan igår ligger han dessutom på sal -- vilket inte underlättar. Men, snart hemma förhoppningsvis. Och jag har planerat en liten överraskning åt honom: i alla fall två av mina bröder följer med oss ut och äter middag på Fars Dag på söndag och det tror jag verkligen att han kommer gilla!
Dessutom kommer han få 2 timmars folkrace-körning i julklapp av mig & Anders och DET kommer nog bli årets julklapp! =) Min fina pappa!

Eftersom hundarna inte får komma in på sjukhuset...