Hmm... Det där med stretching kanske inte är en så dum uppfinning trots allt?... Min kropp har protesterat mer och mer våldsamt ju längre dagen har gått! Jag tycker i och för sig att det är skönt med träningsvärk, men det gäller mest när man får ligga still och inte måste fara runt som en skållad råtta.
Vi åkte upp till sjukhuset och satt hos pappa någon timme, sedan ställde vi bilen vid Hammarbyverket och gick runt hela Hammarby Sjöstad, en skön kvällspromenad på 6,5 km avverkad på 1 timme och 14 minuter. Det var rätt kallt och kroppen började mer och mer påminna mig om morgonens aktivitet, men inte trodde jag att det kunde bli så illa som det blev när vi kom hem...
Jag skulle resa mig ur soffan och hämta en sak i köket, men när jag reste mig så orkade höger lår inte hålla mig upprätt, utan jag ramlade ned i soffan igen! Jag insåg att jag inte skulle komma upp igen, så jag kapitulerade, svalde stoltheten och började krypa ut mot köket (all means to an end!), men på vägen dit insåg jag att armhävningarna hade tagit all kraft ur armarna och således kollapsade jag framstupa ut på hallgolvet och landade med näsan bland skor och hundkoppel. Att jag sedan började skratta så jag inte kunde få luft gjorde det inte lättare och jag hörde Anders kippa efter luft bakom mig! Efter en smärre evighet av konstant asgarv så bestämde jag mig för att åla ut i köket, vilket var svårt eftersom jag inte kom runt ordentligt och det var minst lika jobbigt som att krypa. Det hela slutade med att Anders fick ta i för kung och fosterland och slita upp mig i en enda, snabb rörelse. Vi höll båda på att krascha baklänges genom badrumsdörren... =)
En helt vanlig kväll hos familjen Wallin Bååth/Holmberg! Hur har er kväll varit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar