Nu håller vi på och flyttar och hoppas såklart att ni hänger med! Nu hittar ni oss hos Wordpress på följande adress:
http://thesweetlifeofsarah.wordpress.com/
onsdag 13 februari 2013
söndag 3 februari 2013
Skön Helg!
Jag började helgen med att ställa mig på crosstrainern i en timme igår morse, innan resten av huset vaknade... =D
Sedan blev det lång mysfrukost framför Game of Thrones och lite mer pyssel med inbjudningskorten... Kommer nog bli riktigt bra, tror jag! Pyssel är inte min starka sida iofs... Därefter tog vi bilen och åkte upp till Hellasgården, där vi gick ne 7 kilometers vända med hundarna och som tur var så var det inte jättemycket folk och hundarna kunde få vara lösa bitar av vägen. Skönt! Det var nu dessutom plogat hela vägen runt, vilket det inte varit innan och jag tror vi tar det långa spåret i morgon.
Hem och fixade middag åt pappa som kom och socialserade lite, fick in mitt första grupparbete på engelska litteraturkursen jag läser, trots att boken var bland det värsta jag har läst... Mycket trevliga och duktiga "gruppisar" och då går det an med grupparbeten, annars är det inte mycket för ett litet kontrollfreak som mig... =P
Idag drog jag med mig hundarna (alldeles för tidigt för deras smak...) till affären och köpte nybakad surdegs-baguette till frukost och Anders var förvånande nog vaken när jag kom upp! Såg sista avsnittet på säsong 1 av Game of Thrones och undrar hur jag ska överleva till mars när nästa kommer... Rotade fram första boken nere i källarförrådet (jag skyller på Anders -- jag skulle ALDRIG lämna en bok till ett så grymt öde!), så nu kan jag varva min kurslitteratur med den! =D Ska bara komma ihåg att prioritera skolböckerna...
Därefter packade vi in oss i bilen och övertalade stackars pappa att följa med till Lida Friluftsgård, där vi hyrde långfärdsskridskor! Man kanske kan säga att jag hade lite väl hög tro på min färdighet inom denna sport... Jag har inte stått på skridskor på i alla fall 15 år, men trodde att jag skulle hoppa iväg och ta med mig Harry över isen... Inte riktigt i linje med verkligheten... Men jag ramlade bara två gånger! Första gången åkte hela skenan av och då var det svårt att stå upp, och andra gången körde jag ned i ett hål och vurpade! =D Den bjuder jag på och jag tyckte det var riktigt roligt! Så till nästa säsong ska vi nog införskaffa egna, så vi slipper åka ända ut till Lida för att åka... Anders åkte också, trots historier om utslagna framtänder och taskig balans. Jag tyckte han såg ut som en naturbegåvning, som vanligt...
Sedan blev det lång mysfrukost framför Game of Thrones och lite mer pyssel med inbjudningskorten... Kommer nog bli riktigt bra, tror jag! Pyssel är inte min starka sida iofs... Därefter tog vi bilen och åkte upp till Hellasgården, där vi gick ne 7 kilometers vända med hundarna och som tur var så var det inte jättemycket folk och hundarna kunde få vara lösa bitar av vägen. Skönt! Det var nu dessutom plogat hela vägen runt, vilket det inte varit innan och jag tror vi tar det långa spåret i morgon.
Hundarna trivdes!
Finaste & jag
Hem och fixade middag åt pappa som kom och socialserade lite, fick in mitt första grupparbete på engelska litteraturkursen jag läser, trots att boken var bland det värsta jag har läst... Mycket trevliga och duktiga "gruppisar" och då går det an med grupparbeten, annars är det inte mycket för ett litet kontrollfreak som mig... =P
En mycket älskad morrfar!
Idag drog jag med mig hundarna (alldeles för tidigt för deras smak...) till affären och köpte nybakad surdegs-baguette till frukost och Anders var förvånande nog vaken när jag kom upp! Såg sista avsnittet på säsong 1 av Game of Thrones och undrar hur jag ska överleva till mars när nästa kommer... Rotade fram första boken nere i källarförrådet (jag skyller på Anders -- jag skulle ALDRIG lämna en bok till ett så grymt öde!), så nu kan jag varva min kurslitteratur med den! =D Ska bara komma ihåg att prioritera skolböckerna...
Därefter packade vi in oss i bilen och övertalade stackars pappa att följa med till Lida Friluftsgård, där vi hyrde långfärdsskridskor! Man kanske kan säga att jag hade lite väl hög tro på min färdighet inom denna sport... Jag har inte stått på skridskor på i alla fall 15 år, men trodde att jag skulle hoppa iväg och ta med mig Harry över isen... Inte riktigt i linje med verkligheten... Men jag ramlade bara två gånger! Första gången åkte hela skenan av och då var det svårt att stå upp, och andra gången körde jag ned i ett hål och vurpade! =D Den bjuder jag på och jag tyckte det var riktigt roligt! Så till nästa säsong ska vi nog införskaffa egna, så vi slipper åka ända ut till Lida för att åka... Anders åkte också, trots historier om utslagna framtänder och taskig balans. Jag tyckte han såg ut som en naturbegåvning, som vanligt...
Anders "Gretzky" Holmberg
Papps och vovvarna!
Nu lite mys och läsning innan vi ger oss iväg till pappa och gör pizza och umgås lite. Hoppas ni haft en lika underbar helg!!!
fredag 1 februari 2013
Bakslag...
Det här är jobbigt att skriva om, men livet kan inte alltid vara roligt och lätt och det vore inte att vara ärlig mot mig själv om jag bara delade det roliga med er.
För de som inte vet så drabbades jag av panikångest ganska snart efter att pappa hade fått sin diagnos i somras och jag var sjukskriven en månad, samt fick medicin mot det. Jag är extremt EMOT medicinering, då min morfar led svårt av sin, och jag tar helst inget om jag inte måste. Så, jag hoppade över det och hämtade istället kraft och livsglädje i hundarna, Anders, pappa & mina vänner och det fungerade bra. Anfallen blev färre och färre och med längre mellanrum, samt att det krävdes mer för att trigga igång dem. I början, när jag troligen mådde som sämst, så kom de bara över mig helt okontrollerat, ibland när jag körde bil... Inte bra!
Men nu verkar det vara på gång igen. Jag har haft två anfall bara idag. Just nu spelar det ingen roll att jag känner igen tecknen på långt håll, att jag vet precis vad som kommer hända. Att jag först börjar andas fortare och fortare, samtidigt som det känns som att bröstet trycks ihop och strupen blir smalare och smalare och jag får ingen luft. Orden och bokstäverna i läroboken flyter ihop och blir bara till en enda sörja. Tankarna går från att vara normala och logiska till att snurra fortare och fortare och helt okontrollerbara. Tillslut sitter jag bara ihopkrupen till en boll och väntar tills det är över. På ett eller annat sätt går det alltid över, ingenting är evigt. Men det är jobbigt och framförallt när man är ensam. Och stackars Anders, honom ringer jag alltid och vad ska han göra? Han sitter på jobbet och kan inte bryta den onda cirkeln, för det behövs fysisk kontakt och ibland ett chockmoment.
Så idag tvingade jag istället iväg mig själv till gymmet och pressade mig fysiskt på crosstrainern i en timme och det hjälpte lite, tack och lov.
Sedan kom det en omgång till på eftermiddagen och då ringde jag återigen till min älskade sambo, men tillslut lyckades jag tvinga mig själv upp och göra praktiska saker för att bryta tankegångarna, som att tvätta och diska. Efter det åkte jag och mötte honom för en 7 kilometers promenad i Hammarby Sjöstad för att jobba ut ännu mer "dåligt" ur systemet.
Jag tycker inte om det här och jag hoppas att det lugnar ned sig. Jag vet att jag mår dåligt när jag är orolig för pengar (inget CSN förrän april och tjänstledig från jobbet) och med bröllopet framför oss, så blir det ännu mer påtagligt.
Jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig, det finns så många som har det så mycket värre. Men för att ni ska veta vad som händer, om jag blir lite frånvarande eller så. För det här är inte jag, men jag hoppas återkomma snart!
För de som inte vet så drabbades jag av panikångest ganska snart efter att pappa hade fått sin diagnos i somras och jag var sjukskriven en månad, samt fick medicin mot det. Jag är extremt EMOT medicinering, då min morfar led svårt av sin, och jag tar helst inget om jag inte måste. Så, jag hoppade över det och hämtade istället kraft och livsglädje i hundarna, Anders, pappa & mina vänner och det fungerade bra. Anfallen blev färre och färre och med längre mellanrum, samt att det krävdes mer för att trigga igång dem. I början, när jag troligen mådde som sämst, så kom de bara över mig helt okontrollerat, ibland när jag körde bil... Inte bra!
Men nu verkar det vara på gång igen. Jag har haft två anfall bara idag. Just nu spelar det ingen roll att jag känner igen tecknen på långt håll, att jag vet precis vad som kommer hända. Att jag först börjar andas fortare och fortare, samtidigt som det känns som att bröstet trycks ihop och strupen blir smalare och smalare och jag får ingen luft. Orden och bokstäverna i läroboken flyter ihop och blir bara till en enda sörja. Tankarna går från att vara normala och logiska till att snurra fortare och fortare och helt okontrollerbara. Tillslut sitter jag bara ihopkrupen till en boll och väntar tills det är över. På ett eller annat sätt går det alltid över, ingenting är evigt. Men det är jobbigt och framförallt när man är ensam. Och stackars Anders, honom ringer jag alltid och vad ska han göra? Han sitter på jobbet och kan inte bryta den onda cirkeln, för det behövs fysisk kontakt och ibland ett chockmoment.
Så idag tvingade jag istället iväg mig själv till gymmet och pressade mig fysiskt på crosstrainern i en timme och det hjälpte lite, tack och lov.
Sedan kom det en omgång till på eftermiddagen och då ringde jag återigen till min älskade sambo, men tillslut lyckades jag tvinga mig själv upp och göra praktiska saker för att bryta tankegångarna, som att tvätta och diska. Efter det åkte jag och mötte honom för en 7 kilometers promenad i Hammarby Sjöstad för att jobba ut ännu mer "dåligt" ur systemet.
Jag tycker inte om det här och jag hoppas att det lugnar ned sig. Jag vet att jag mår dåligt när jag är orolig för pengar (inget CSN förrän april och tjänstledig från jobbet) och med bröllopet framför oss, så blir det ännu mer påtagligt.
Jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig, det finns så många som har det så mycket värre. Men för att ni ska veta vad som händer, om jag blir lite frånvarande eller så. För det här är inte jag, men jag hoppas återkomma snart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)