Bakslag...

Det här är jobbigt att skriva om, men livet kan inte alltid vara roligt och lätt och det vore inte att vara ärlig mot mig själv om jag bara delade det roliga med er.
För de som inte vet så drabbades jag av panikångest ganska snart efter att pappa hade fått sin diagnos i somras och jag var sjukskriven en månad, samt fick medicin mot det. Jag är extremt EMOT medicinering, då min morfar led svårt av sin, och jag tar helst inget om jag inte måste. Så, jag hoppade över det och hämtade istället kraft och livsglädje i hundarna, Anders, pappa & mina vänner och det fungerade bra. Anfallen blev färre och färre och med längre mellanrum, samt att det krävdes mer för att trigga igång dem. I början, när jag troligen mådde som sämst, så kom de bara över mig helt okontrollerat, ibland när jag körde bil... Inte bra!

Men nu verkar det vara på gång igen. Jag har haft två anfall bara idag. Just nu spelar det ingen roll att jag känner igen tecknen på långt håll, att jag vet precis vad som kommer hända. Att jag först börjar andas fortare och fortare, samtidigt som det känns som att bröstet trycks ihop och strupen blir smalare och smalare och jag får ingen luft. Orden och bokstäverna i läroboken flyter ihop och blir bara till en enda sörja. Tankarna går från att vara normala och logiska till att snurra fortare och fortare och helt okontrollerbara. Tillslut sitter jag bara ihopkrupen till en boll och väntar tills det är över. På ett eller annat sätt går det alltid över, ingenting är evigt. Men det är jobbigt och framförallt när man är ensam. Och stackars Anders, honom ringer jag alltid och vad ska han göra? Han sitter på jobbet och kan inte bryta den onda cirkeln, för det behövs fysisk kontakt och ibland ett chockmoment.
Så idag tvingade jag istället iväg mig själv till gymmet och pressade mig fysiskt på crosstrainern i en timme och det hjälpte lite, tack och lov.
Sedan kom det en omgång till på eftermiddagen och då ringde jag återigen till min älskade sambo, men tillslut lyckades jag tvinga mig själv upp och göra praktiska saker för att bryta tankegångarna, som att tvätta och diska. Efter det åkte jag och mötte honom för en 7 kilometers promenad i Hammarby Sjöstad för att jobba ut ännu mer "dåligt" ur systemet.

Jag tycker inte om det här och jag hoppas att det lugnar ned sig. Jag vet att jag mår dåligt när jag är orolig för pengar (inget CSN förrän april och tjänstledig från jobbet) och med bröllopet framför oss, så blir det ännu mer påtagligt.
Jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig, det finns så många som har det så mycket värre. Men för att ni ska veta vad som händer, om jag blir lite frånvarande eller så. För det här är inte jag, men jag hoppas återkomma snart!

Oraklet i Orminge...

Idag var det dags att träffa både Jenny och hennes våg för första gången på det nya året och som jag har kämpat så var jag säker på en liten triumf -- men icke!!! Vågen visar obarmhärtigt samma siffra som de två föregående gångerna och idag kunde jag inte vara tyst! Den fick snart veta vad jag tyckte om den saken... Det känns så hopplöst, jag tränar ju som en idiot och sköter maten i mesta mån och får huvudvärk och en otrevlig våg som tack! *suck* Det enda positiva var mätningen: - 2 cm i midjan och -1,5 cm över höfterna -- alltid något.
Men sedan började vi prata om resultat och mat och Jenny kör ju LCHF ihop med Periodisk fasta (eftersom hon är lite galen...) och hennes råd var att vi håller oss till LCHF ett tag och inte byter varje vecka som jag hade planerat. För det tar tydligen ett tag för kroppen att vänja sig vid det nya. Så okej, den får en chans till, men sedan är det inte mycket mer jag kan göra...

Så till träningen! Jag hade kört 15 minuter på crosstrainern innan och sedan började vi med 10 stycken Grodan och 5 stycken Masken som uppvärmning, samt hip-dip i TRX. Därefter var det dags för ett nytt konditionstest som heter As Many Reps As Possible och det går ut på att man kör en cirkel med 3 övningar under 8 minuter och så ska man hinna så många reps som möjligt! Mitt resultat blev:
6*12 benböj
5*5 +1 burpees
5*7 situps
Sjuuuukt jobbigt!!! Jag höll på att ramla ihop under sista varvet burpees, de är helt insane!!!
Efter det drog vi in i "tjejgymmet" efter att jag bett Jenny om en övning för insida lår -- en muskel som man får problem med efter ett långt liv som ryttare och sedan inte kan aktivera på något bra sätt när man väl slutar rida. Men inne i tjejgymmet fanns det i alla fall en lårpress för insida lår och som jag har längtat!!! Det fanns en sådan på gymmet i Norrtälje, men sedan dess har jag inte sett skymten av den förrän nu! LYCKA! Det är typ den enda jag är riktigt grym på, den och benpress!

Skönt och jobbigt!

Därefter vidare till triceps-övning, eftersom jag gärna vill komma åt triceps tills det är dags att visa sig i bröllopsklänning om lite drygt 4 månader... *gulp* Så det blev en övning med rep i kabeldrag 7,5 kg och det känns vill jag lova! Vi tittade även på armhävningarna och nu är det tydligen slut på sötebrödsdagarna: inga mer armhävningar på knä! Dags att bita i det sura päronet och göra de på tå mot bänk, idag blev det 3*5 reps. Det känns helt fånigt att det är så jobbigt, men jobbigt är det i alla fall! =D Efter det tog vi tag i plankan och Jenny körde en hel del pepp, efter mitt nederlag igår och sa att man faktiskt måste klara några grundplankor innan man ger sig på de värsta varianterna. Så jag fick göra en vanlig med fötterna i TRX -- svinjobbigt! Sedan fick jag göra 2*60 sekunder i sidoplanka med armbågen i och nedre benet i 90 grader -- inte alls lika jobbigt som de raka, tycker jag.

Sedan var det klart för idag och jag känner att jag fick ut massor av dagens pass, även om jag är väldigt besviken över att vågen står still -- börjar få riktig panik inför maj! Men nu kör vi LCHF en månad och hoppas på resultat, annars vet jag inte vad jag tar mig till! Jag är så glad och tacksam över att jag hittat Jenny dock, utan henne skulle jag ha gett up helt. Hon är Orkalet i Orminge, inget snack!

This Sucks!

Jag har hamnat i en så enorm svacka och det gör mig så arg och frustrerad! Jag tränade ju stenhårt i lördags och sedan kom förkylningen tillbaka och jag har inte vågat träna igen förrän igår... Jenny gav mig ju också en super-cirkel som jag då körde efter min uppvärmning, men jag orkade tyvärr bara 2 varv! =(

2*10 kettlebell swing
2*10 armhävningar
2*10 burpees
2*10 kettlebell thrusters
2*10 smal rodd i JG
2*10 kettlebell ryck
2*10 lårcurl på boll
2*20 russian twist

Alltså--jag var helt död efter detta!!! Min puls höll på att aldrig lugna ned sig och det känns så hopplöst just nu. Ingen ork, trött hela tiden, mår illa och är allmänt ur fas... Usch! Jag har inte tiiiid, jag ska gifta mig i maj!!! =(
Sedan fick jag en våg av Anders i julklapp och den började med att visa 3 kilo mer än Jennys våg!!! BUUUUÄÄÄHHH!!!