Juridikstudent!!!

Jaha, då har jag registrerat mig på Juristprogrammet! Jag och min underbara, älskade Anders åkte till universitetet i morse för upprop och information. Jag blev så himla besviken när jag såg byggnaderna -- det ser ut som ett gammalt sjukhus från Sovjet!!! =( Hade hoppats på gamla tegelbyggnader á la Naturhistoriska museet, men no such luck...
Vi hittade rätt direkt och universitets-proffset Anders meddelade att det var väldigt lyxigt att ha en 7Eleven OCH en Pressbyrån precis vid aulan... Jag, som inte direkt dricker kaffe, förstod inte riktigt hur det kunde vara lyx. Lyx vore att ha Oishii Sushi, Starbucks och Prêt a Porter på skolan och de såg jag inte skymten av! =D
In i A2 och så slog vi oss ned långt bak och längst ut, blev lite nervös när de flera gånger sa att endast antagna studenter fick uppehålla sig i salen -- såg framför mig hur stora, biffiga vakter skulle komma och bära ut Anders för olaga intrång eller något! =S Men han satt snällt och drack sin kaffe hela uppropet igenom.
Det var ett ganska stifft upprop, och de hade missat att jag har två efternamn, så jag hette bara Sarah Bååth och det låter så konstigt nu för tiden!!! =D
Jag kände när vi stod utanför och väntade på att bli insläppta, hur jag spände mig och gick tillbaka till den osäkra, nervösa unga dam som alltid var rädd för vad alla klasskamrater skulle tycka om henne vid 13 års ålder. Det är samma sak varje gång jag ska in i nya grupper, sår som aldrig kommer försvinna efter år av svår mobbing.
Skillnaden är att jag kan stoppa tankarna i tid och försöka sätta mig ÖVER dem, över den osäkra och rädda 13-åringen och jobba upp en tro på mig själv. Jag kom ju faktiskt in på linjen på samma sätt som alla de andra och har lika stor rätt att vara där som dem. Om jag tänker lugnt och logiskt, så finns det säkert någon mer som är precis lika osäker som jag är.
Det är så himla viktigt för mig att vara den jag vill vara, från början, inte bli liten och osäker och försvinna bakom den rädslan som ibland smyger sig på och paralyserar bit för bit.
Den här gången ska jag vinna och jag ska visa den jag var, som aldrig vågade göra det. För mig och för alla dem som förstörde mitt liv på den tiden och för dem som inte har trott på mig...

Älskade Anders, pappa & mina älskade fina vänner tror på mig och det ska jag ta styrka i och tro på och applicera i tankarna!
Nu är jag student vid den Juridiska Fakulteten på Stockholms Universitetet och tar en dag i taget, men jag har bestämt mig för att växa med varje dag.