Skön Helg!

Jag började helgen med att ställa mig på crosstrainern i en timme igår morse, innan resten av huset vaknade... =D
Sedan blev det lång mysfrukost framför Game of Thrones och lite mer pyssel med inbjudningskorten... Kommer nog bli riktigt bra, tror jag! Pyssel är inte min starka sida iofs... Därefter tog vi bilen och åkte upp till Hellasgården, där vi gick ne 7 kilometers vända med hundarna och som tur var så var det inte jättemycket folk och hundarna kunde få vara lösa bitar av vägen. Skönt! Det var nu dessutom plogat hela vägen runt, vilket det inte varit innan och jag tror vi tar det långa spåret i morgon.

Hundarna trivdes!

Finaste & jag

Hem och fixade middag åt pappa som kom och socialserade lite, fick in mitt första grupparbete på engelska litteraturkursen jag läser, trots att boken var bland det värsta jag har läst... Mycket trevliga och duktiga "gruppisar" och då går det an med grupparbeten, annars är det inte mycket för ett litet kontrollfreak som mig... =P

En mycket älskad morrfar!

Idag drog jag med mig hundarna (alldeles för tidigt för deras smak...) till affären och köpte nybakad surdegs-baguette till frukost och Anders var förvånande nog vaken när jag kom upp! Såg sista avsnittet på säsong 1 av Game of Thrones och undrar hur jag ska överleva till mars när nästa kommer... Rotade fram första boken nere i källarförrådet (jag skyller på Anders -- jag skulle ALDRIG lämna en bok till ett så grymt öde!), så nu kan jag varva min kurslitteratur med den! =D Ska bara komma ihåg att prioritera skolböckerna...
Därefter packade vi in oss i bilen och övertalade stackars pappa att följa med till Lida Friluftsgård, där vi hyrde långfärdsskridskor! Man kanske kan säga att jag hade lite väl hög tro på min färdighet inom denna sport... Jag har inte stått på skridskor på i alla fall 15 år, men trodde att jag skulle hoppa iväg och ta med mig Harry över isen... Inte riktigt i linje med verkligheten... Men jag ramlade bara två gånger! Första gången åkte hela skenan av och då var det svårt att stå upp, och andra gången körde jag ned i ett hål och vurpade! =D Den bjuder jag på och jag tyckte det var riktigt roligt! Så till nästa säsong ska vi nog införskaffa egna, så vi slipper åka ända ut till Lida för att åka... Anders åkte också, trots historier om utslagna framtänder och taskig balans. Jag tyckte han såg ut som en naturbegåvning, som vanligt...

Anders "Gretzky" Holmberg

Papps och vovvarna!

Nu lite mys och läsning innan vi ger oss iväg till pappa och gör pizza och umgås lite. Hoppas ni haft en lika underbar helg!!!

Bröllopsmässan...

I går var det så dags för alla blivande brudars stora högtid: Bröllopsmässan! Det var Karin som tyckte att det var en bra idé från början och jag tänkte att det kunde vara lite kul, jag har ju läst några nummer av Allt om Bröllop och de har massa bra tips och idéer. Jag förköpte våra biljetter för att de blev billigare och skickade sedan en FB-länk till Karin så hon kunde göra likadant.
Nog om det, vi skulle ses vid mässan 13:00 och den var på Nacka Strand, så det var inte så långt för vår del. Lite trassel med att hitta parkering, men det gick bra tillslut. Hade pratat med Karin, som först inte hade någon plånbok med sig och inte kom in, sedan åkte Niclas för att ge den till henne och jag tog så för givet att hon var där inne. Så vi gick in och ställde oss i kö till DEN SÄMSTA GARDEROBEN i världen! Det tog säkert 20 minuter för dem att hänga in jackor åt 10 personer... Och det tog de betalt för...
Sedan skulle vi lokalisera Karin och hon sa att hon minsann stod utanför entrén och vi måste ha gått förbi henne -- trots att det var tekniskt omöjligt att missa någon där. Så frågade hon om vi såg den vita limousinen och det gjorde vi ju -- den stod ju rakt framför oss och då började det bli riktigt konstigt! Så frågade hur de hade åkt efter Nacka Strands-tunneln och då reagerade Karin:
-Nacka Strands tunneln? Jag är ju på Grand Hotel inne i stan!
Då visar det sig att det är TVÅ bröllopsmässor samma helg, på två olika ställen och det var den i stan som jag skickat länk till Karin om -- medan jag själv var helt övertygad om att det var den i Nacka Strand som gällde! =D Snacka om vimsigt! Som tur var så kom Niclas lägligt och var underbar och skjutsade ut Karin till oss.

Så gick vi runt där inne, var med i massa tävlingar, tog goodiebags och pratade massor i någon timme -- sedan bestämde vi oss för att dra till Nacka Forum och sätta oss och planera. Trodde vi ja... Garderobspersonalen kunde inte hitta min jacka... Vi fick vänta i närmare två timmar, fick gå in och leta själva massa gånger och grejen var att både jag & Anders såg när de hängde in den att de inte hängde den på rätt nummer och att det rådde allmänt kaos därinne. När vi började pressa dem lite så blev en blond 16-something så snorkig och otrevlig att jag var på väg in över bänken för att hjälpa henne med lite uppfostran... Det hade varit snyggt. De hjälpte inte till alls, bara sa att deras ansvarige chef inte hade tid att komma och fortsatte springa runt. Då fick jag & Karin tag i någon slags högsta chef, eftersom problemet var att jag hade bilnyckeln i jackan och vi därmed inte kom någonstans utan den... Vi fick gå in och leta en gång till, nu var det färre jackor, men fortfarande ingenting. Vi fick två biljetter till champagnebaren som kompensation, så Karin & Anders fick lite champagne och när mässan snart skulle stänga: då kom den killen som faktiskt varit underbart trevlig och hjälpsam med jackan!
Summa: inte jätteimponerad i det stora hela...

Sedan åkte vi och satte oss på ett café och pratade och planerade och jag måste bara säga: jag kunde inte ha valt en bättre maid-of-honor! Karin får mig att känna mig så lugn, hon tar tag i saker och hon är den första som säger: "Ja, men det ska inte du/ni behöva bry er om" och det är skönt, för jag känner mig helt överväldigad, ganska skraj och ibland lite ensam i allt det här. Men från och med nu så kör vi järnet med avstämning en gång i veckan, jag ska ha telefonkonferens med världens bästa Sara i kväll och det ska bli kul! Mina fina, fina, älskade vänner! Och älskade Anders, han gnäller aldrig, han bara följer med och är så snygg och awesome hela tiden!

Juridikstudent!!!

Jaha, då har jag registrerat mig på Juristprogrammet! Jag och min underbara, älskade Anders åkte till universitetet i morse för upprop och information. Jag blev så himla besviken när jag såg byggnaderna -- det ser ut som ett gammalt sjukhus från Sovjet!!! =( Hade hoppats på gamla tegelbyggnader á la Naturhistoriska museet, men no such luck...
Vi hittade rätt direkt och universitets-proffset Anders meddelade att det var väldigt lyxigt att ha en 7Eleven OCH en Pressbyrån precis vid aulan... Jag, som inte direkt dricker kaffe, förstod inte riktigt hur det kunde vara lyx. Lyx vore att ha Oishii Sushi, Starbucks och Prêt a Porter på skolan och de såg jag inte skymten av! =D
In i A2 och så slog vi oss ned långt bak och längst ut, blev lite nervös när de flera gånger sa att endast antagna studenter fick uppehålla sig i salen -- såg framför mig hur stora, biffiga vakter skulle komma och bära ut Anders för olaga intrång eller något! =S Men han satt snällt och drack sin kaffe hela uppropet igenom.
Det var ett ganska stifft upprop, och de hade missat att jag har två efternamn, så jag hette bara Sarah Bååth och det låter så konstigt nu för tiden!!! =D
Jag kände när vi stod utanför och väntade på att bli insläppta, hur jag spände mig och gick tillbaka till den osäkra, nervösa unga dam som alltid var rädd för vad alla klasskamrater skulle tycka om henne vid 13 års ålder. Det är samma sak varje gång jag ska in i nya grupper, sår som aldrig kommer försvinna efter år av svår mobbing.
Skillnaden är att jag kan stoppa tankarna i tid och försöka sätta mig ÖVER dem, över den osäkra och rädda 13-åringen och jobba upp en tro på mig själv. Jag kom ju faktiskt in på linjen på samma sätt som alla de andra och har lika stor rätt att vara där som dem. Om jag tänker lugnt och logiskt, så finns det säkert någon mer som är precis lika osäker som jag är.
Det är så himla viktigt för mig att vara den jag vill vara, från början, inte bli liten och osäker och försvinna bakom den rädslan som ibland smyger sig på och paralyserar bit för bit.
Den här gången ska jag vinna och jag ska visa den jag var, som aldrig vågade göra det. För mig och för alla dem som förstörde mitt liv på den tiden och för dem som inte har trott på mig...

Älskade Anders, pappa & mina älskade fina vänner tror på mig och det ska jag ta styrka i och tro på och applicera i tankarna!
Nu är jag student vid den Juridiska Fakulteten på Stockholms Universitetet och tar en dag i taget, men jag har bestämt mig för att växa med varje dag.

9 Månader...

...sedan vi förlovade oss idag!!! Bara drygt 4 månader kvar till vårt bröllop... Galet! Och jag älskar min Anders mer och mer för varje dag, fast jag aldrig tror att det är möjligt. Varje stund utan honom är helt bortkastad och det enda jag skulle ångra om min tid var slut i morgon vore att inte ha spenderat mer tid med honom. För vad betyder egentligen mer än att vara med dem man älskar?

"Never trust a man who, when left alone with a tea-cosy, DOESN'T try it on"

-engelskt ordspråk-

JAG ÄLSKAR DIG SÅ!

Jag vs. Latheten 1-0

Idag har jag varit enormt trött i kroppen, hela veckans träning börjar ta ut sin rätt på en och samma gång tror jag... Mina magmuskler har gjort ont i två dagar och det gör mig LYCKLIG!!! Så skönt att känna att jag väljer rätt övningar när jag chansar lite och får ordentlig utdelning för det! Plankan is da bomb!!!
Vi tog en ordentlig sovmorgon i morse och för min del innebär det att jag vaknar 09:00 och sedan måste vänta 2-3 timmar innan Anders vaknar... =D
Tillsist kom vi i alla fall iväg ut på en ordentlig promenad med hundarna i det vackra vädret -- jätteskönt! Vi har ju inte kunnat göra något sådant under hela ledigheten p.g.a snö och halka, men nu börjar det ge sig. Gick en, för mig, helt ny väg och på Sörmlandsleden där hundarna kunde springa fritt -- så alla var nöjda!

Finaste Anders!!! 

Det tog en stund att ta sig genom skogen! =D

Sedan tog vi det piano (eller, ja, vissa gjorde...) framför juniorernas match mot USA i JVM, jag lika galen som vanligt när det gäller... =D 

Efter det var jag bra seg i kroppen och bestämde mig för att låta kroppen vila idag, väldig träningsverk i axlar och rygg -- kanske från gårdagens plankor, vet ej. Men så kom det lilla samvetet krypande och meddelade att det är inte så värst snyggt att bomma sin plan redan första veckan på det nya året -- och då hade jag plötsligt hoppat i träningskläderna och gjort i ordning för ett värstingpass med siktet på 3 varv av varje cirkel och 1 minuts vila mellan varven... =D

Uppvärmning: 

 - 05:36 min

Cirkel 1:

3*10 kettlebell thrusters

3*20 tåhävningar

3*10 armhävningar på knä

3*10 kettlebell marklyft med hakdrag

3*10 bred rodd i JG

3*10 lårcurl på boll

Varv 1: 

03:19 min

Varv 2:

03:09 min

Varv 3:

03:06 min

Totalt cirkel: 9 minuter & 34 sekunder

***VILA 2 minuter***

Cirkel 2:

3*10 kettlebell swing

3*10 smal rodd i JG

3*10 utfall bakåt i JG

3*10 kettlebell Halo

3*50 bron med små steg

3*10 russian twist med kettlebell

Varv 1:

03:04 min

Varv 2:

02:41min

Varv 3: 

02:37 min

Totalt cirkel: 8 minuter & 22 sekunder

***VILA 2 minuter***

Cirkel 3:

3*10 burpees

3*10 enbenslyft på boll

3*10 armhävningar på boll

3*10 kettlebell tvåhandsryck

3*10 pullover på boll med kettlebell

3*20 crunches på boll

Varv 1:

03:04 min

Varv 2: 

03:12 min

Varv 3:

03:26 min

Totalt cirkel: 9 minuter & 42 sekunder

Totalt träningstid inkl. uppvärmning: 33 minuter & 14 sekunder

Total vilotid: 10 minuter

Humöret på topp och en mörbultad kropp!!! 

I'M AWESOME!!!

Ring, Klocka, Ring...

Då har vi tagit farväl av 2012 och det har varit ett av de mest påfrestande åren i mitt liv och framförallt ett där vi kastats obarmhärtigt mellan glädje och sorg.

Vi började året med att nästan förlorade Yoggi, då han på morgonpromenaden bestämde sig för att kolla på fåglar ute på isen vid Sarvsjö träsk hemmavid. Isen var på tok för tunn och han gick igenom och kämpade i det kalla vattnet innan Anders och jag kom i och kunde dra upp honom.
Efter den dramatiska starten så kom vi iväg ned till Kalmar och kunde flytta färdigt Anders och bli en familj på riktigt! <3
Sedan kämpade vi på och kom in i vardagsrytm som sambos och det enda trista var varannan helg på jobbet.
I april for vi till London för att fira 6 månader som par och vi hade en fantastisk långhelg i vår favoritstad och på söndagen den 15/4 så gick min underbara, älskade, fantastiska Anders ned på knä i Kensington Gardens och friade!!! Den absolut lyckligaste dagen i mitt liv så här långt!!! Detta firades stort med familj och vänner vid hemkomsten och planer för ett vårbröllop 2013 påbörjades snart.

I maj kom sedan det värsta tänkbara beskedet: pappa var drabbad av cancer igen. Den här gången en mycket mer aggressiv och svårbehandlad variant som satt sig i lymfkörtlarna. Det var en hård tid som följde, där jag själv blev sjukskriven p.g.a svår depression och panikångest. Pappa kämpade på fantastiskt bra och klagade inte en enda gång under sin långa och svåra behandling. Älskade pappa, det finns ingen jag beundrar så mycket som honom.

På våren hade vi äntligen kommit iväg och fått hundarna trimmade av vår nya favorit: Cindy Pettersson och fått två helt nya hundar på köpet. Det gav utdelning direkt och Harry fick sitt första cert på utställningen hemma i Norrköping till jubel och applåder! Det har vi väntat på länge, men det var Anders första utställning och han förstod alls inte varför jag sagt att det var så svårt... =D

I augusti var det dags för en länge efterlängtad resa norröver tillsammans med pappa och firande av undertecknads 30-års dag. Hundfantast som man är så firades dagen på hundutställning i Svenstavik (Östersund) och älskade lilla Harry-Smarry gav matten bästa presenten i form av sitt andra cert!!!
Veckan i övrigt var helt underbar och precis vad alla behövde efter en prövande sommar -- långa turer på fjället, massor med fiske och en långritt på nordsvenskar samt kallblodstrav på Björnvalla. Inget fattades oss den veckan.

I slutet av augusti fick vi åter prova på att vara valpägare och blev upp över öronen förälskade i lilla Effie som bodde hemma hos oss:

I september bar det av till Gävle för en 3-dagars utställning tillsammans med underbara vänner och älskade, fina Harry tog hem sitt 3:e cert och blev champion mitt i lervällingen!!! Som jag har längtat
och efter det kom vi lite av oss i utställandet...

Under hösten flyttade Anders bror och hans fru hem efter 6 år i hennes hemland Mexico och det är vi väldigt glada över!!! Med sig hade de även två lekkamrater till Harry: goldenhanarna Sid & Seifer.

Hösten ägnades åt att planera en ny framtid, där jag vill lägga mer fokus på mig och min älskade familj och bestämde mig därmed för två saker: att söka tjänstledigt från jobbet för att plugga och att skaffa mig en PT. Detta gick över förväntan och jag trivs väldigt bra med min PT Jenny och i december kom ett besked som var lika oväntat som fantastiskt roligt: jag hade kommit in på Juristprogrammet vid Stockholms Universitet! Så där är planen att studera nu i 4,5 år från och med slutet på januari.

Jul och nyår firade vi med Anders familj och pappa i Stavsjö, underbara dagar!

Hela fina familjen! 

Hipp Hipp Hurra!!!

Idag har vår finaste husse, sambo och världens bästa Anders fyllt 30 år! Ett fyrfaldigt leve för det!!!

Jag fixade värsta bästa frukosten och väckte honom med sång, blommor och paket -- jag är en födelsedagsjunkie! =) Tycker lika mycket om andras som mig egen, nästan... Nu fick jag i alla fall ÄNTLIGEN ge honom den förbaskade I-paden som legat ovanpå kylen i över en vecka -- och det verkar vara en mycket uppskattad present! Mission accomplished!
Efter en lång och lat start (för vissa...) så åkte vi till Hellasgården för en långpromenad, trodde jag. Hade glömt att tänka på den lilla detaljen att det har varit ett ganska rejält snöoväder i helgen och det var liksom bara två spår efter skidåkare att ta sig fram i... Så det blev ingen jättelång promenad!
Vi åkte hem, drack lite glögg och sedan bjöd pappa på födelsedagsmiddag på restaurang -- jag åt filét mignon och de andra två helstekt fläskfilé.
Efter det åkte vi hem en sväng och åt tårta och Anders fick ett superbra skydd/ställ till I-paden i present av pappa.
Sedan packade vi in oss och hundarna och åkte ned till Stavsjö i snöyran, hann inte träffa familjen, men det tar vi imorgon.

Sista Hela Veckan på BT...

Nu har jag jobbat min sista 60-timmars vecka på BT på 2,5 år och även om jag kommer sakna mycket så kommer jag inte sakna dessa 12-timmars pass och att jobba varannan helg.
Och vilken skithelg det har varit rent ut sagt!!! Jobbat 36 timmar från i fredags morse och det var helt insanely mycket att göra hela helgen! Folk har inte tålamod med strömavbrott och alla MÅSTE duscha när det inte finns något varmvatten... Undrar hur folk överlevde förr i tiden, innan el och varmvatten var så vanligt... =P Så kvällarna har bara spenderats i soffan med Anders och i lördags var pappa hos oss på middag -- äntligen fick jag dricka årets första glögg!!! Det är en stor last för mig, men jag ska försöka sköta mig lite bättre i år... =D Vi har dessutom haft lägenheten i exakt ett år nu -- tänk att jag var på väg att tacka nej när Wallenstam ringde och erbjöd mig ett 1:a handskontrakt... Måste ha varit tokigare än vanligt! Tur att Anders var klok och sa att vi skulle tacka ja... Han är bra smart, min Anders.
Men igår bad jag Anders att packa en termos med varm choklad, ta med hundarna och komma och möta mig vid jobbet -- vilket de gjorde. Sedan styrde vi bilen mot Gärdet och där var det ,precis som jag hade gissat, helt folktomt! Så två överlyckliga borderterriers i varma, sköna overaller skuttade glatt omkring i snön helt fritt på Gärdet, det var alldeles underbart efter en lång och jobbig helg! Vi gick tvärs över fältet bort mot Kaknästornet och drack varm choklad innan vi gick tillbaka. Det gjorde gott för både hundar och människor. Jag älskar verkligen snö och vinter! Det har jag gjort ände sedan jag var liten, världen är lite mer magisk och jag kan känna att all oro lättar och människor är lite snällare när julen närmar sig. Så: ge mig en vit december så är jag nöjd!

Min älskade, underbara familj!

Vardagslyx och 7 månader som Förlovade!

Efter den hårda starten på dagen så hamnade jag med min älskade bok i soffan en stund, innan jag for iväg för att (hör och häpna): klippa mig! Det var nog över ett år sedan jag gjorde det och jag skämdes inför den stackars ryska frisören med dålig engelska! Man vet liksom att det är illa när de ser på en med bedjande ögon och säger:
-Please, please take care of your hair from now on... =S
Det var en hel del som åkte av, men det känns skönt att fått ordning på det! Vill ha snyggt hår på vår bröllopsdag i alla fall! =)
Sedan anlände kära Anders och vi åkte först förbi hos veterinären och köpte hem ny hundmat -- som Harry har längtat! Han tycker inte alls om Magnusson som de har fått på senaste tiden, utan vill bara ha sitt svindyra Specific med fisk! Vårat lilla UFO...
Därefter åkte vi till Heron City där jag överraskade Anders med att få gå på Breaking Dawn Part 2, alla killars drömfilm! Hahaha, han tyckte det var helt okej faktiskt och han har ju sett alla de 4 filmerna innan.
Vi åt middag på (Jenny -- blunda, läs inte mer!) Pizza Hut och det var mumsigt! Men jag orkade inte alls äta så mycket som jag brukar, så det blev lite matlåda till hundarna med hem.
Så firades våran 7:e månad som förlovade, en känsla som jag älskar och växer med varje dag -- bara 6 månader kvar till The Wedding nu...
Nu blir det soffläge med te och packning -- i morgon åker vi hem till Stavsjö direkt jag slutar jobba, det var på tok för länge sedan! Ska hinna med lite löpning hade jag tänkt och en hel del hundpromenader!

Anders styrkepass för dagen! =D

Min Underbara Älskade Anders...

...är svår att beskriva med ord.

När vi började skriva till varandra för lite mer än ett år sedan, så var jag övertygad om att någon drev med mig. Att det skulle finnas en person som speglade mig så väl kunde jag inte tro på.
Att det fanns någon som älskade samma litteratur som jag, eller litteratur alls för den delen.
Att det fanns någon som älskar hundar så som jag gör, med ett eget intresse av att tävla & träna dem.
Att det fanns någon som älskar att spela TV-spel nätterna igenom, med tålamod att överleva att jag är världens tävlingsmänniska.
Att det fanns någon som älskade samma filmer som jag, och som helst ser dem på bio precis som jag.
Att det fanns någon som älskade samma musik som mig, allrahelst Johnny Cash.
Att allt detta och så mycket mer kunde rymmas i en och samma människa.
I honom som får mig att le när han sitter djupt försjunken i en debattartikel i DN.
I honom som får kaoset i världen runt mig att stanna upp, bara jag ser honom.
I honom som får mig att tro på mig själv som aldrig förr, på att allt är möjligt med honom i mitt liv.
I honom som man skulle kunna placera var som helst i världen med vilka människor som helst, och han skulle finna sig på några sekunder.
I honom som Harry har funnit sin trygga hamn hos och blivit lugnare än någonsin.
I honom som vi har hittat vår framtid i.

Att sedan denna man skulle välja att spendera sitt liv med mig, med oss och gå ned på knä i London--det är ju en saga i sig.

Min fantastiske bäste vän, blivande make & livkamrat: Jag älskar dig över allt annat!!!
Tack för att du står ut med all galenskap som jag & hundarna hittar på. Tack för att du är du och för att du är min.

Lekande Lätt!

Idag kom jag mig äntligen för att köra mitt första egna träningspass som Jenny har gjort åt mig! Jag började med 1 km löpning som uppvärmning och tog även ett snyggt personbästa med runt 18 sekunder!!! Bra jobbat tycker jag!

Sedan är problemet att gymmet som jag ska träna på, och där jag träffar Jenny, de har bara öppet måndag-torsdag 16-19... Så jag har inte kunnat lösa någon träningskort och kommer inte kunna göra det förrän jag ska träffa henne nästa gång. Vi bor i en 1:a på 37 kvm och det blir ganska trångt med utfallsgång och andra spännande övningar... Så, vad göra? Tja, utomhus finns det ju rätt mycket plats och mellan oss och pappa finns den här utmärkta träningsplatsen:

Vad tycks?!? =D

Med mig hade jag även min vice tränare Anders och hans två assistenter som övervakade passet:

Sedan hade vi diverse grejer med oss för träningen och körde igång med dagens pass!

*Knäböj: 3 set *10 reps

*Masken: 2 set *5 reps

*Utfallssteg: 3 set *10 reps

Såhär ska det se ut!

Såhär ser det ut när mjölksyran biter till! =)

*Bäckenlyft med boll: 3 set *10 reps

Ganska skönt...

Sjukt mycket jobbigare! ; )

*Armhävningar på knä: 3 set *10 reps

Tillbaka till sandlådan! =)

Sista 5 tar död på mig! Då blir jag såhär arg... =D

*Plankan: 3 *30 sekunder

Ja ja, jag vet, jag skulle sänkt ned baken mer! =D

*Sittande bålrotation: 3 set *20 reps med 2 kgs hantel

Det var mitt första pass och jag är så sjuuuukt nöjd! Och tacksam över världens bästaste, finaste vice tränare med assistenter som aldrig slutar att tro på mig! Stackars hjärtat började med att vurpa nedför hela backen vid pappa, med hundar, ryggsäck och pilatesboll i ett enda virrvarv! =S Men det gick bra... Sedan har han gjort en del av övningarna också, men han är inte så förtjust vid att vara med på bild tyvärr! 

Nästa pass blir sent på tisdag kväll och så ska jag träffa Jenny på torsdag vid 10:00 -- längtar! Enligt vågen har jag gått ned 15 kilo på 2 veckor! Skulle kunna vara lite fel på den... Men, nej, inte idag, idag tycker jag om den! ; )

Nu drar vi till Texas Steakhouse med 3 av mina fina storebröder och överraskar pappsen! 

Ibland Kokar Det Över...

Phu... vilken dag! Nu börjar de senaste veckornas känslomässiga berg-och-dalbana ta ut sin rätt -- jag tjuter för precis ALLT! Nog för att jag är känslosam i vanliga fall, men det här börjar bli löjligt... Men det är klart, det har hänt mycket och det är mycket oro och ovisshet som har dominerat den senaste tiden.

Idag var det först iväg till jobbet, sedan ett break mitt på dagen då jag åkte till sjukhuset och hämtade hem pappa, upp med honom och se till så han landade lugnt i lägenheten, hem och ut med hundarna och äta lunch, sedan tillbaka till jobbet. Där var det lögn i helvete att hitta en parkering, så jag blev lite sen och väldigt stressad. Sedan var det körigt och mycket att göra  på jobbet typ hela eftermiddagen och det enda jag tänkte på var att jag skulle få svänga förbi Oishii i Sickla Allé och köpa sushi, åka hem till Anders, mysa ned mig i soffan bredvid honom och äta sushi och titta på Sons of Anarchy. Så när den vänliga damen bakom disken berättade att de inte hade någon avocado (ja, jag äter endast avocado-sushi...) idag för att de hade varit så dåliga -- då fick jag verkligen kämpa för att hålla tillbaka tårarna och fixa beställningen för Anders... Men när jag kom ut i bilen så brast ALLT! Helt sjukt ju! Tårarna bara sprutade och tillslut tjöt jag så jag inte kunde andas... Helt normalt... =)
Stackars Anders fick alltså inte bara hem 10 bitr god sushi, han fick även hem ett vrak till sambo som han fick moppa upp från golvet ur en pöl av tårar. Suck...

Men sedan bestämde jag mig för att vi skulle göra ett nytt försök med myskväll i morgon och att denna kväll därmed lika gärna kunde bli träningskväll -- så jag tog med mig alla mina grabbar ut i kylan och drog en liten löprunda! Ganska bra för att rensa ur och nollställa systemen. En vacker dag kanske jag blir den där personen som njuter av den här synen:

Jag hoppas det!

Plans Are A-Changing...

Dad is ill, perhaps worse than we had imagined. The doctors talk about lymphoma, a sort of blood-cancer... He had cancer two years ago, in his colon. They removed parts of it and gave him cytotoxin, which may be what has caused this type of cancer that they suspect now.
It's all too raw and horrible to talk about right now, but one thing's for sure: I'll be by his side through it all. And the plans we've made may have to change.

So maybe the spring-wedding will be an autumn-wedding instead and maybe some things will happen sooner than expected. The only thing that matters is Dad and keeping him alive and well, no matter what the cost. And I think he needs good things to look forward to and something to keep him focused on fighting this horrible disease with everything that he's got and we'll stand fighting by his side. We're a family now and with our love and the power of faith between us all -- how can we not be victorious?...

Not so bad, huh?...

I'm more of an autumn-person anyways! =) 

Picture from the site Smaskiga Bakverk, just click it to go there!