Juridikstudent!!!

Jaha, då har jag registrerat mig på Juristprogrammet! Jag och min underbara, älskade Anders åkte till universitetet i morse för upprop och information. Jag blev så himla besviken när jag såg byggnaderna -- det ser ut som ett gammalt sjukhus från Sovjet!!! =( Hade hoppats på gamla tegelbyggnader á la Naturhistoriska museet, men no such luck...
Vi hittade rätt direkt och universitets-proffset Anders meddelade att det var väldigt lyxigt att ha en 7Eleven OCH en Pressbyrån precis vid aulan... Jag, som inte direkt dricker kaffe, förstod inte riktigt hur det kunde vara lyx. Lyx vore att ha Oishii Sushi, Starbucks och Prêt a Porter på skolan och de såg jag inte skymten av! =D
In i A2 och så slog vi oss ned långt bak och längst ut, blev lite nervös när de flera gånger sa att endast antagna studenter fick uppehålla sig i salen -- såg framför mig hur stora, biffiga vakter skulle komma och bära ut Anders för olaga intrång eller något! =S Men han satt snällt och drack sin kaffe hela uppropet igenom.
Det var ett ganska stifft upprop, och de hade missat att jag har två efternamn, så jag hette bara Sarah Bååth och det låter så konstigt nu för tiden!!! =D
Jag kände när vi stod utanför och väntade på att bli insläppta, hur jag spände mig och gick tillbaka till den osäkra, nervösa unga dam som alltid var rädd för vad alla klasskamrater skulle tycka om henne vid 13 års ålder. Det är samma sak varje gång jag ska in i nya grupper, sår som aldrig kommer försvinna efter år av svår mobbing.
Skillnaden är att jag kan stoppa tankarna i tid och försöka sätta mig ÖVER dem, över den osäkra och rädda 13-åringen och jobba upp en tro på mig själv. Jag kom ju faktiskt in på linjen på samma sätt som alla de andra och har lika stor rätt att vara där som dem. Om jag tänker lugnt och logiskt, så finns det säkert någon mer som är precis lika osäker som jag är.
Det är så himla viktigt för mig att vara den jag vill vara, från början, inte bli liten och osäker och försvinna bakom den rädslan som ibland smyger sig på och paralyserar bit för bit.
Den här gången ska jag vinna och jag ska visa den jag var, som aldrig vågade göra det. För mig och för alla dem som förstörde mitt liv på den tiden och för dem som inte har trott på mig...

Älskade Anders, pappa & mina älskade fina vänner tror på mig och det ska jag ta styrka i och tro på och applicera i tankarna!
Nu är jag student vid den Juridiska Fakulteten på Stockholms Universitetet och tar en dag i taget, men jag har bestämt mig för att växa med varje dag.

Första Lediga Arbetsdagen Hemma...

Idag är en konstig dag... Jag borde vara på jobbet, men istället sov jag till 11:20... Det borde jag inte ha gjort, men det var välbehövligt, så det får gå -- för idag. Sedan exakt en vecka tillbaka så är jag tjänstledig för studier, men studierna börjar inte förrän i slutet av månaden och jag har därmed lite ledig tid över, kan man säga. Tyvärr gäller inte det Anders! =)
Så nu gäller det att hårdträna, jobba med att komma in i en vettig rytm och fixa matlagningen, städa, tvätta, diska, röja och ta tag i saker i lägenheten, fast jag avskyr den. Tänk -- om ett år kanske vi är på väg att flytta, det vore verkligen underbart!!! Det vore skönt med lite mer än 37 kvm för två vuxna och två hundar... Så fort själva övergången till bostadsrätt är klar och vi har köpt lägenheten så kan vi ju i alla fall börja renovera och det ska bli kul!
Vi ska tapetsera om hela lägenheten, sätta in en ny spis samt en kolfilterfläkt, göra något åt köksluckorna och hitta en bättre lösning för sovalkoven (tar gärna emot tips och inspiration där).
Jag måste hinna med ett styrkepass idag och jag har planerat för att köra Supercirkeln hemma och se om de där stackars magmusklerna får sig en ny omgång... =P
I kväll blir det första storhandlingen inför nya matlagnings-utmaningen (LCHF denna vecka) och sushi till middag. På onsdag är det dags att träffa chefen igen, vägning den här gången...

Meeen... idag blir det nog mest att jobba vidare på Judas Barn, så inte den tar upp en massa tid resten av veckan! ; ) Lyxliv it is!!!

Mina Mål 2013

Jag har alltid haft svårt för att sätta upp konkreta mål, för det gör mig så stressad och då ger det inte särskilt mycket. Men med träningen så har jag fått lite annorlunda tänk och när jag nu ska börja ett helt nytt liv i och med att jag slutar jobba och börjar plugga, så känns det bra och faktiskt ganska kul igen. Jag har tänkt mig ha små mål för både träning, kost, hälsa och allmänt, typ för varje månad och sedan har jag ju de stora målen sedan tidigare.

JANUARI:

*Strukturerad träning:

• måndag - styrka
• tisdag - kondition
• onsdag -styrka
• torsdag - kondition
• fredag - styrka
• lördag - kondition
• söndag - VILA

*Kondition:

• Cross-trainer - 60 minuter level 3-5
• Hopp-rep: intervaller 30 sekunder arbete, 30 sekunder vila - totalt 30 minuter med plankan

*Kost:

• En helt vegetarisk vecka
• Försöka hålla kosten så GI som möjligt
• Hitta ett bra "ät-schema" nu när jag är hemma hela dagarna

MÅL 2013:

*Årets mål alla kategorier:

• Gifta mig med min älskade Anders & åka på bröllopsresa/ridresa till Transylvanien i maj!!!

*Träning:

• 2 kilometer löpning på 10 minuter (juni)
• Harres Test på 16 sekunder (juni)
• Drag 75 kilo 15 meter (juni)
• Mini-triathlon: 400 meter simning, 10 km cykel & 4 km löpning (augusti)
• Topploppet 5 km (september)
• 1 mil löpning (december)

*Kost:

• En helt vegetarisk vecka per månad
• Fokus på GI/LCHF
• Må bra!

*Studier:

• Klara samtliga 60 poäng jag läser under våren (Juridik 30 hp & Engelska 31-60 hp)
• Komma in i en bra vardag och slutföra uppgifter i god tid innan deadline
• Utvärdera efter vårterminen om det är juridik eller språk jag vill satsa på i vidare studier

Massor av belöningar blir det såklart för allt jag klarar av, men den enda konkreta är att om jag klarar 30 hp under vårterminen, så får jag en sådan här av mig själv (om jag fortfarande vill ha en...):

Sista Dagen med Gänget...

Idag var min sista riktiga arbetsdag på väldigt länge. Men det känns inte riktigt verkligt än...

Det var lätt att gå till jobbet för att det var söndag, inte för att det var sista arbetsdagen, för det har inte registrerats än. Morgonen gick fort och jag hade inte hunnit få i mig någon frukost innan Tommy frågade om det var dags för lunch snart... Jag hade nämligen tvingat honom och Billy att komma in och äta avskeds-lunch med mig, men jag fick honom att hålla sig lugn lite till. Däremot bestämde jag mig strax efter 10 att gå till ICA Maxi och handla tårta och ta ut pengar, vilket jag sa till mina kollegor och började klä på mig. Jag hann få på mig jackan när vår kära arbetsledare Terese stormade in genom dörren och morrade:
-Tänker du sätta dig ned eller ska jag skälla på dig?
Något oförstående så funderade jag lite på vad jag hade gjort fel, men det kom snart fram att det inte var önskvärt att jag köpte någon tårta... Hårt att bli utskälld av AL för en sådan sak, men okej... Så jag lommade iväg till affären och passade på att prata med finaste som just hade gått upp. Köpte med mig en ask Paradis i alla fall så det inte skulle se så fattigt ut av mig...
Vid lunch kom bästa Billy & Tommy med lunch från Bromma Thai och mina fina kollegor lät mig ta lunch i lugn och ro, fast vi inte har raster på helgerna.
På eftermiddagen så gick jag på toa och när jag klev ut så stod Terese där och såg barsk ut, men när jag sa att jag började bli lite orolig så sprack hon upp i ett leende och pekade på min plats. Där stod den största marsipantårta jag någonsin sett:

MUMS!

Under fikat blev det mycket historier och minnen, samt kramar och avsked -- det värsta jag vet! Även om jag vet att jag kommer komma tillbaka och "gästspela", så blir det inte det samma. Jag kommer sakna dem något vansinnigt!!! Men inte helgjobb och 12-timmars pass...

Sedan kom världens bästa Peter och erbjöd sig att låta mig smita hem några minuter tidigare och det tackar man ju inte nej till! =D Så nöjd, glad och inte så lite sentimental sa jag "hejdå" till allihop och vandrade ut genom dörren... Vem vet vad nästa kapitel bjuder på?

Hemma möttes jag av min allra finaste familj och detta bjöds det på efter en skön dusch:

Ett glas cider, krabba & vitlöksbröd!!! YUMMY!!!

Min fina familj!

Imorgon blir det ett nytt år och 2013 innebär stora saker för oss -- häng med på resan! =D

Fate's Fool...

Som jag hintat om i några dagar nu, så fick jag ett ganska stort och överraskande besked förra veckan och jag har fortfarande inte kommit fram till vad jag tycker/vill i frågan, men här kommer det i alla fall:

Jag har blivit antagen till Juristlinjen vid Stockholms Universitet.

Heeeeelt sjukt och sååååå oväntat! Ja, alltså, jag visste ju att jag hade sökt, men jag sökte bara för skojs skull -- för att se hur långt ned på reservlistan jag skulle komma. För det är grymt svårt att komma in och jag tycker inte att mina betyg eller mitt högskoleprov borde räcka hela vägen, men det gjorde det visst...
Jag fick beskedet i torsdags när jag kom hem från PT-passet med Jenny och var helt slut i kroppen. Jag satt med hundarna på köksgolvet när jag öppnade mailet och där blev jag sittandes, jag skrattade och grät om vartannat -- det kändes så himla overkligt! Och det gör det fortfarande. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle komma in och nu har jag 3 dagar på mig att bestämma mig.

För det är inte självklart åt något håll, även fast många andra verkar tycka det. För det var inte så jag hade planerat mitt liv de närmsta åren. Jag skulle plugga 2,5 år och kunna skaffa barn under tiden, eller med ett kortare uppehåll. Efter de åren skulle jag förhoppningsvis ha ett jobb som översättare som jag kan sköta var som helst ifrån med en dator och vi skulle kunna flytta hem till Norrköping.
Det är inte ett alternativ om jag tackar ja till mig plats på juristlinjen, känner jag. Dels är det 4,5 års grundutbildning, sedan är det 2 års tingsnotering + 1 års ytterligare studier, om man som jag, vill bli åklagare. Det är närmare 8 år innan jag är där jag vill vara, och då är det utan uppehåll för barn. Och jag tror inte man skaffar barn och fortsätter plugga juridik samtidigt, jag tror det kräver ett väldigt mycket hårdare engagemang. Plus att det inte är något som jag har lätt för, språk kommer så naturligt som att andas för mig, så där är jag inte ett dugg orolig.
Sedan vet jag inte hur vi skulle kunna flytta hem alls om jag börjar jobba som jurist, det är ju här alla stora, roliga och välbetalda jobb finns...

Jag vet att det helt och hållet är mitt eget beslut, men det är omöjligt att komma fram till vad jag tycker utan att diskutera det med mina nära och kära. Pappa började nästan gråta av stolthet när jag ringde honom direkt när jag fått beskedet. Han tycker jag är dum om jag tackar nej. Det visste jag i och för sig redan innan -- han som drömde om att bli hjärnkirurg, men istället var tvungen att börja arbeta som 12-åring för att hjälpa till med försörjningen.
Anders tycker att jag ska följa mitt hjärta, men när inte det vet, vad gör jag då? För jag tycker juridik är kul och spännande och jag vet att jag skulle bli en utomordentlig åklagare med suverän pläderingsförmåga -- när jag väl kommer dit. Frågan är bara om jag klarar hela vägen dit... Det vore grymt surt att inse halvvägs igenom det att man inte orkar/kan komma hela vägen. Lika surt vore det att tacka nej och sedan ångra sig om något år.

Vad som än händer och hur jag än beslutar att göra, så är jag grymt stolt över att ha blivit antagen! Det säger en hel del om den förmåga som jag besitter, men alltför sällan vågar tro på själv...