Bra Träning och Tråkiga Nyheter...

Jag blev ju lite väl överentusiastisk på crosstrainern i torsdags (japp, jag bjuder på den mentala skrattfesten...) och typ skadade mig i vänster höft. Det har gjort ont att stå, att gå och att röra på sig överhuvudtaget -- därav blev helgen tyvärr helt träningsfri. Men idag gick jag till gymmet och hade tänkt köra styrka, dock var det så mycket folk där så jag ändrade planen och ställde mig på crosstrainern istället. Med Jenny's förmaningar i åtanke om att fokusera på att ha en rak rörelse och inte låta höfterna följa med i sidled så gick det bra! Jag körde intervaller (level 3/5/7/10) i 60 minuter och det kändes ingenting! Jag har så svårt att vara lugn när jag hör bra musik bara... =D I morgon: tidigt styrkepass.

När jag var på gymmet ringde Anders med tråkiga nyheter: den präst som vi trodde och hoppades skulle viga oss, finns inte tillgänglig till den 11:e maj. Han frågade om vi kunde tänka oss att skjuta på bröllopet, men det är inget alternativ för oss -- det här datumet har varit vårt sedan förlovningen! Som tur var, så hade jag en plan B redan innan. När vi var på Fabians dop i Kolmården i somras, så hölls ceremonin av en ung, kvinnlig präst som jag verkligen gillade. Jag mailade henne redan veckan efter och frågade om hon kunde tänka sig att viga oss och då visste hon inte så långt i förväg, men nu var hon mer uppdaterad och vill gärna viga oss. Hoppas vi bara att hon inte har några problem med våra speciella önskemål... =D
Det är minsann ett heltidsjobb att gifta sig! Tusen tack till mina underbara Karin & Sara som står ut med allt tjat och som tar sig tid att lyssna på helt oviktiga saker! Jag älskar er!!!

Men Sluta!!!

Det gör ont! Förbannat ont till och med! Och jag gnäller inte i onödan. Men mina underben mår inte bra, jag kan inte ignorera det mer. Jag mailade med Jenny idag och hon har "förbjudit" mig från att springa, då risken för att jag ska få benhinneinflammation är väl hög. Det känns sjukt orättvist när jag äntligen kommit igång och faktiskt kämpar på! Men idag har jag även haft problem på jobbet för att det gör ont bara att stå och då kanske inte löpning är optimalt... Fast jag funderar på att göra ett försök utomhus i morgon kväll om benen inte gör fullt så ont. Tydligen så är det bytet av underlag som pajjar benen och jag tyckte att jag tog det lugnt, men jag hade bevisligen fel. Jag blir så arg och frustrerad på min kropp när den går emot mig på ologiska sätt! Att den inte orkar vad som helst köper jag, men att inte kunna löpa 2 kilometer för att jag gör det på ett löpband??? Mesigt!

Just nu är jag arg, stressad och irriterad! Lyckos Anders som får bo ihop med mig! =)

Första Bakslaget!

Jag visste att det gick lite för bra för att vara sant... Jag körde ju mördarpass på gymmet igår och sedan mina första 2 kilometer på löpbandet i tisdags, följet av en 7 kilometers promenad.  Det kändes väldigt bra, men när jag kom till jobbet på onsdagen och stod och gick under dagen, så gjorde det fruktansvärt ont i framförallt vänster ben, mest framsida precis ovanför fotknölen. På grund av det hoppade jag över styrketräningen igår och det hade tyvärr inte blivit något bättre till idag och därav ingen löpning heller. Jag pratade med min kollega som utbildar sig till PT och han sa att jag absolut INTE fick springa om det gjorde det minsta ont i benen... Men jag är ju sjukt stressad över vägningen på onsdag, det känns inte som att jag tappat någonting på den här månaden som gått fast jag sliter som ett djur och äter hyfsat! =( Och i morgon fyller Anders 30 år och vi ska fira honom hela helgen och sedan två 12-timmars arbetspass måndag och tisdag... Usch, känns riktigt dåligt just nu! Om jag har gått ned så hoppas jag att det ger mig en spark i rätt riktning -- för det där bröllopet kommer inte att flytta på sig i första taget! =O

Drar iväg till gymmet i morgon bitti och kör ett nytt mördarpass, håller mig nog borta från löpbandet ett tag...