Reality-Check!

Igår höll jag ju på och terroriserade stackars Jenny med massa dumma frågor, faktiskt ända till läggdags! Det är helt sant -- sista mailet skickade jag när jag låg i sängen. Men jag ville veta hur jag skulle dela upp min älskade korvstroganoff i lagom portioner och man kan säga att det blev ett brutalt uppvaknande! Jag brukar göra den på 400 gram falukorv, 1 stor gul lök, 500 ml Milda Mini Mat 4% och 4 tsk tomatpuré, samt en släng ketchup och kryddor -- och det brukar jag äta i 2 matlådor med Keso eller ris till. Av Jenny fick jag till svar att det skulle vara 4 portioner!!! GAAH! Jag tänkte på fullaste allvar när jag la upp på tallriken: Det här kommer aldrig räcka! Och sedan 50 g quinoa till... Men vet ni vad??? Det räckte mer än väl!!! Jag må jobba lite mer på att äta långsamt, men jag är utan problem nöjd med dagens lunch, och då hade jag ändå kvar min lilla sallad:

MUMSIGT!

En Ny Sorts Önskelista...

Efter mitt pass med Jenny igår så har jag knåpat ihop en liten önskelista, för jag vill gärna ha en del saker hemma för att kunna göra övningarna oavsett om jag kommer iväg till gymmet eller inte, samt på resande fot.

Medicinboll för mina bålövningar...

Kettlebell! Jenny's favorit -- blir den min också?...

Step-up brädan är mångsidig och bra att ha känns det som!

Det ska vara skönt att träna med, den här är ekologisk! =D

Det är bara att klicka på bilderna så kommer ni till respektive köpställe om lusten faller på! =D

Bummer!!!

Alltså... Smärta... Det är ju en intressant sensation i kroppen... Jag sov grymt dåligt hela natten efter min lilla vurpa i hallen igår kväll, varje gång jag skulle ändra ställning (vilket jag gör rätt många gånger varje natt) så skrek kroppen i protest! När sedan Anders gick upp så skulle jag gäspa och bröstmuskulaturen sved något fruktansvärt! Hahahaha -- hur otränad är man när det gör ont att gäspa??? Note to self: stretcha efter träning varje tillfälle...

Annars har jag mest legat och kvidit på soffan hela dagen, förutom ett par vändor ute med hundarna. Det enda positiva med det här är att pappa skrattar gott och hjärtligt åt min träningsvärk! Igår när vi skulle lämna sjukhuset skulle jag skaka hans hand och han började leka ramkamp med mig, där jag inte hade en chans att hålla mig rätt upp... Det tyckte han var kul! =)

Vi hade planerat att simma efter kvällens sjukhusbesök, men efter lite torrsim för att känna av så insåg jag att det var meningslöst. Så istället åkte vi för att handla lite till veckans matlådor och det renderade också i några sms till stackars Jenny! Jag har så mycket frågor och ibland önskar jag att jag kunde ha med henne när jag handlar -- det är inte så lätt att välja rätt livsmedel, det finns så himla mycket och det är inte lätt att veta vad man ska titta på när man jämför. Så jag bad om hjälp att hitta något som vore ett bra alternativ till ris och hon föreslog quinoa. Så jag köpte med mig detta hem:

Det var faktiskt rätt gott!

En favorittidning!

På väg till sjukhuset skulle jag även åka förbi gymmet och lösa ett gymkort eftersom de endast har reception 16-19 måndag-torsdag, men de tog en startavgift som jag inte hade räknat med och därmed får det vänta ytterligare en vecka. Så jag kommer släpa hem min pilatesboll från pappa och köra mitt pass så gott det går framtill nästa vecka.

Känner mig irriterad på min kropp som inte samarbetar just nu, men jag har bara mig själv att skylla! =)

Aj, Oj, Aj, Aj...

Hmm... Det där med stretching kanske inte är en så dum uppfinning trots allt?... Min kropp har protesterat mer och mer våldsamt ju längre dagen har gått! Jag tycker i och för sig att det är skönt med träningsvärk, men det gäller mest när man får ligga still och inte måste fara runt som en skållad råtta.
Vi åkte upp till sjukhuset och satt hos pappa någon timme, sedan ställde vi bilen vid Hammarbyverket och gick runt hela Hammarby Sjöstad, en skön kvällspromenad på 6,5 km avverkad på 1 timme och 14 minuter. Det var rätt kallt och kroppen började mer och mer påminna mig om morgonens aktivitet, men inte trodde jag att det kunde bli så illa som det blev när vi kom hem...
Jag skulle resa mig ur soffan och hämta en sak i köket, men när jag reste mig så orkade höger lår inte hålla mig upprätt, utan jag ramlade ned i soffan igen! Jag insåg att jag inte skulle komma upp igen, så jag kapitulerade, svalde stoltheten och började krypa ut mot köket (all means to an end!), men på vägen dit insåg jag att armhävningarna hade tagit all kraft ur armarna och således kollapsade jag framstupa ut på hallgolvet och landade med näsan bland skor och hundkoppel. Att jag sedan började skratta så jag inte kunde få luft gjorde det inte lättare och jag hörde Anders kippa efter luft bakom mig! Efter en smärre evighet av konstant asgarv så bestämde jag mig för att åla ut i köket, vilket var svårt eftersom jag inte kom runt ordentligt och det var minst lika jobbigt som att krypa. Det hela slutade med att Anders fick ta i för kung och fosterland och slita upp mig i en enda, snabb rörelse. Vi höll båda på att krascha baklänges genom badrumsdörren... =)

En helt vanlig kväll hos familjen Wallin Bååth/Holmberg! Hur har er kväll varit?

Min Första PT-Träning!

Idag var dagen då jag skulle på min först PT-träning och jag var så sjukt taggad och motiverad att jag klev upp 08:00, bara för att hinna äta 1,5 timme innan träningen som Jenny sagt till mig! Och jag som avskyr att äta frukost! Det är näst inpå omöjligt för mig att äta något innan 11-tiden på dagarna nu för tiden... Men, jag gjorde en kopp te och hällde upp lite fil, i vilken jag skivade ned en banan och tvingade i mig. Bra stolt över att jag klarade det faktiskt! Som ett barn som ska till skolan för första gången packade jag sedan min väska med vattenflaska, handduk och inneskor och traskade lydigt iväg mot gymmet.
Väl där kom Jenny och mötte upp mig, eftersom jag inte har fixat gymkort än, och jag trodde att jag skulle värma upp på en cross-trainer eller något - men icke! Jag skulle tydligen göra ett "step-test" och där någonstans insåg jag att jag skulle ha ont i hela kroppen resten av veckan... Testet gick ut på att kliva upp och ned på en step-bräda som var cirkus 30 cm hög, i ett givet tempo under 3 minuter och med pulsband. När dessa tre minuter var över så skulle jag sätta mig och vila under en minut, då Jenny skulle läsa av hur snabbt min puls återgick. Det visade sig till min stora förvåning att jag inte har kondition som Usain Bolt! Eller ens som Marit Paulsen faktiskt... =) Men, det går ju att förbättra och som högst hade jag nu 166 bpm och som lägst 114 tror jag och det var tydligen inte så bra när man satte inte det i en formel...
Jag kommer nu inte riktigt ihåg ordningen på allt vi gjorde, saker och ting har blivit lite suddigt under dagen, men jag ska försöka få med alla övningar och mina tankar om dem i alla fall.
*Knäböj: vi började med helt vanliga knäböj och armarna rakt ut och Jenny sprang runt och kollade hur det såg ut i från alla håll och kanter... Sedan gav hon mig skaftet till en sopkvast och jag tror inte hon menade att jag skulle städa! Nej, jag skulle hålla den med sträckta armar ovanför huvudet och hålla armarna vid öronen och sedan göra knäböj. Efter det var det dags för en av hennes personliga favoriter: kettlebells! Jag stod en kettlebell mellan fötterna, tårna och knäna pekande utåt, för att sedan böja mig ned och lyfta den med fokus på rak rygg och stabil bål. Det verkade som att Jenny var ganska nöjd med mig i den övningen.
*Utfall: här blev jag lite ledsen på henne: jag skulle nämligen använda spegeln för att se så att fot och knä pekade rakt fram och av någon anledning så är speglar på gym släkt med, och minst lika elaka, som speglar i omklädningsrum... Usch! Men det var bara att bita i den sura bananen och göra som man blev tillsagd. Enda plåstret på den sargade självkänslan var att jag fick mycket beröm för min bålstabilitet! Tror det kanske beror på att jag ridit 2-3 hästar/dag i typ hela mitt liv och att det kanske finns någon slags grundstomme långt därinne under allt fluff!
Efter det så var det dags för utfallsgång! Jag kan i alla fall säga att det inte är mitt nya sätt att gå! Sjuuuukt jobbigt! Jag fick gå 10 steg i 3 set, totalt 30 utfall! Men jag skötte mig bra och missade bara något steg där ena knäet drog sig snett inåt.
*Bäckenlyft med boll: här skulle jag lägga mig på en matta och lägga upp fötterna (typ vristerna) på en pilatesboll för att sedan lyfta rumpan rakt upp, utan att räta ut knäna och benen. Först kändes det inte så mycket, men till andra setet så flyttade Jenny ut bollen lite och då blev det genast värre... =)
*Masken: det låter ju inte direkt flashigt, men Jenny förklarade att det var en mycket bra övning och att det ser proffsigt ut att göra den på gymmet och då måste man ju testa! Nu kan jag väl erkänna att det kanske mest gäller när någon med Jennys fysik gör det, kanske inte så mycket när en mini-flodhäst försöker sig på det... Men ändå. Man står rakt upp med armarna längs med sidorna och sedan rullar man först huvudet och sedan resten av kroppen ned mot golvet tills man har händerna/fingrarna i golvet. Då "promenerar" man ut framåt med händerna tills man är typ i plankposition, då ska man "krypa" ikapp med fötterna utan att böja på benen. Jag har på tok för korta benmuskler på baksidan av låren, så det är en jättebra övning för mig!
*Roddmaskin: nu var det dags att gå över till armar och överkropp och vi började i maskin, en maskin som jag kört massor med gånger -- men tydligen på fel sätt!!! För man ska bara jobba med axlar och skulderblad halva vägen mot kroppen, sedan får man använda armbågarna! Aha-upplevelse! Detta är ju verkligen en del av kroppen som jag har tappat sedan jag slutade rida och framförallt sedan bröstförstoringen, då jag inte längre vågade sträcka på mig helt längre! Sjukt skönt att verkligen jobba med ryggen!
*Armhävningar på Knä: om jag inte var imponerad av min coola PT innan så blev jag det nu! Hon visade 3 olika sorters armhävningar och det verkar vara lika enkelt för henne som att gå och jag som inte kan göra en enda "riktig" armhävning var djupt imponerad och inte så lite avundsjuk! När hon sedan frågade vilken jag ville göra så sa jag som det var att jag inte kunde göra en enda på ett enda sätt... Då sa hon att vi skulle börja med att göra dem på knä och med händerna på en step-up bräda för att underlätta lite. Så det var breda armhävningar som gällde och när jag hade gjort 6 så ville jag lägga mig ned och dö lite grann, men Jenny pushade mig att göra 2 till! Enda anledningen till att man klarar det är ju för att man inte vill bryta näsbenet! Efter en kort vila var det dags för ett nytt set och jag tror att jag gjorde 8 eller 10 till, men det jag vet med säkerhet är att jag gav ifrån mig något slags grymtande eller stönande som nog inte uppskattades av de stackars grabbarna som tränade runt omkring... =) Sedan lät hon mig prova att göra 2 stycken på tå mot en högre bänk och det var nog det sista mina stackars armar orkade...
*Ryggresning med rullning: här hoppade jag i en ställning och skulle sedan böja mig framåt med helt rak rygg från länden till huvudet och när jag kom ned så skulle jag böja in huvudet och "rulla" hela vägen upp till utgångsposition. Första gången gjorde jag 12 reps och Jenny tyckte att det såg bra ut, vilket jag nog också kan tacka hästarna för. Det är verkligen sjukt bra och allsidig träning att rida! Efter vilan var det dags för nya reps, men efter 9 stycken kroknade jag fullständigt!
*Plankan: jag och min stora käft säger jag bara! När hon började prata om plankan så var jag av någon oförklarlig anledning tvungen att nämna att det hade man ju gjort ett par stycken i sina dagar! OBS! Gör inte det! Säg aldrig till din PT att du någonsin har gjort en enda fysisk övning, för de kommer att hålla det emot dig i all evighet och då göra den 100 resor värre! Haha, näe då, Jenny är inte så elak som jag får henne att framstå, men hon bestämde att jag skulle köra 40 sekunder, istället för mina 30 sekunder som jag gör hemma. Med astrött kropp! Uaaaaah!
*Bålrotation med medicinboll: om jag inte hade så korta armar och inte så mycket fluff ivägen på både armar och mage, så hade det här gått suveränt! Men så är inte fallet... Man sitter lite smått bakåtlutad och krummande och lyfter bollen från sida till sida. Jag fick börja med fötterna i backen och med en boll på 3 kg, vilket gick ganska bra får jag säga. Sedan gick vi vidare till att hålla fötterna uppe i luften och då vägde bollen 1 kg. Det var rätt mycket jobbigare...

Jag tror att det var allt vi gjorde och det som förvånade mig mest var att vi endast hade använt en maskin! Det här känns mycket roligare och mer "äkta" än att sitta och bråka med tyngder i maskin. Det här ska bli så roligt!!!
Sedan gick vi igenom resultaten och även matregistreringen som jag gjort under helgen, där Jenny var rätt nöjd på det stora hela, men gav massa bra tips på vad jag ska tänka på och vad jag ska fokusera på just nu.
Det är så svårt att slita sig! Jag har tusen frågor och jag skulle kunna lyssna på henne i all evighet, det är ju helt nya grejer för mig! Men hon har ju andra kunder och jag var noga med att komma hem för att äta, eftersom hon sa förra veckan att jag bör äta senast 30 minuter efter träning!
Så jag hasade mig nedför trappen vid gymmet och ringde Anders för att ge en mycket animerad återberättelse av min träning! Den var nog ganska rolig och jag tror att jag ska försöka att skriva direkt efter träningen nästa gång, så blir det kanske lite roligare.
Jag skyndade i alla fall hem och gjorde gröt på 50% havregryn och 50% rågflingor, MUMS!

Sedan rasade jag ned i soffan och läste, samt sov gott en timme, fruktansvärt nöjd med mig själv!

PT for Power!

Jag har ju, som vi alla vet, kämpat med att gå ned  i vikt och komma igång med träningen ganska länge med resultat som inte direkt får en att jubla... Och tillslut fick jag nog! När det gäller allt annat så ber man någon om hjälp när det gäller saker man inte kan själv, men för mig har det suttit jävligt långt inne att be om hjälp när det gäller bland det viktigaste jag har: min kropp och hälsa. Jag tror att det beror dels på att jag själv har gett upp lite grann och intalat mig att det inte går att göra något åt och sedan skäms jag oerhört över både vikt och hur jag ser ut. Men vad hjälper det??? Inget alls!
Så - -vad göra? Joo, jag bestämde mig för att satsa på en PT och inte vilken PT som helst, utan Jenny Nielsen som jobbar bl.a. på Fitness24Seven här nere i centrum. Ju mer jag läste om henne och på hennes blogg, desto mer kändes det helt rätt att ge mig själv den här presenten, eller vad man ska kalla det. Kolla själv och bli inspirerad: Sundostark
Så förra veckan var jag på ett första möte med henne, sittande på en pilatesboll fick jag svara på massa frågor och berätta vilka mål jag hade. Grejen med Jenny är att hon kan nog inte göra något halvdant: hon är PT, kostrådgivare, Kettlebell-instruktör och utbildar sig även till massageterapeut på Axelsson's. Detta är ju awesome, för det innebär att jag kan få i princip ALL hjälp jag behöver ifrån en och samma person! Sedan är hon sjukt trevlig och energisk (no shit...) och det kändes som att hon trodde på att jag skulle kunna nå de mål jag önskade i alla fall. Jag är fortfarande väldigt generad över vikt och hur långt jag låtit mig själv förfalla, men som Jenny sa: Det var förut, nu kör vi nya tag! Det jag vill säga är att det i alla fall inte känns som att hon dömer mig för det, utan bara fokuserar på härifrån och framåt, vilket är skönt för någon som under flera års tid mest identifierat sig med en liten flodhäst... =) Och ja, jag kommer driva extremt mycket med mig själv och min träning i den här bloggen, jag är inte ute efter medlidande eller komplimanger -- det är bara så jag hanterar det. Så läs och skratta, eller läs någon annan blogg istället!
Jenny och jag ska nu träffas varannan vecka fram till bröllopet och sedan får vi se om det blir en gång i månaden efter det eller om vi fortsätter likadant.

Mina mål:
*Viktminskning: jag vill gå ned i vikt och det spelar egentligen ingen roll vad jag väger, jag vet hur jag vill se ut i spegeln, men det handlar om 20-30 kg. Detta helt till 2013-05-11... =)
*Kondition: jag vill klara PHS tester i juni, d.v.s 2 km löpning på under 10 minuter för att ha god marginal (10,5 är tillåten tid)
*Styrka/smidighet: återigen PHS-tester i juni: Harres-test och släpa på dockan! =)
*Tävling: jag vill kunna genomföra en mini-triathlon under sommaren, d.v.s. 1,8 mil cykling, 900 meter simning och 4,2 km löpning.

Så, jag har lite att göra som ni ser, men med Jenny's experthjälp och min fruktansvärda tävlingsinstinkt vässad till max så ska det gå! Ser ni det, inget "nog", utan "ska", för nu finns det ingen återvändo!

I'll be awesome!

Tillbaka Till Verkligheten!

Jaha, då var man tillbaka efter 6 månader lite drygt, nu på svenska och med nya mål i sikte och nya utmaningar. Det senaste halvåret har i princip bara kretsat omkring pappa och hans sjukdom, det var mitt eget val att vara så involverad som det bara gick. Han gick i princip igenom det helt själv förra gången och jag har varit fast bestämd med att det inte skulle bli så den här gången. Så jag har varit med på samtliga läkarbesök, cellgiftsbehandlingar, röntgen, återbesök och suttit vid hans sida nu när han har varit inlagd med lunginflammation 3 gånger de senaste 5-6 veckorna och det har sett väldigt dystert ut. Jag var sjukskriven för akut stress och panikångest under juni och juli och har dessutom lyckats bli diagnosticerad med struma under den här perioden, så man kan lätt säga att jag har fått mer än nog av sjukhus för resten av mitt liv.
Status på pappa är att han just nu ligger inne på Södersjukhuset sedan förra onsdagen och kommer bli utskriven i övermorgon, förutsatt att inget ändras drastiskt. Han har alltså återigen lunginflammation och den här gången var det riktigt, riktigt illa, jag tror att vi kunde haft svårt att få tillbaka honom om det hade gått lite längre. Så vi har spenderat kvällarna vid hans sjukhussäng och försökt hålla humöret uppe på honom, inte det lättaste med tanke på att han verkligen hatar att vara där och sedan igår ligger han dessutom på sal -- vilket inte underlättar. Men, snart hemma förhoppningsvis. Och jag har planerat en liten överraskning åt honom: i alla fall två av mina bröder följer med oss ut och äter middag på Fars Dag på söndag och det tror jag verkligen att han kommer gilla!
Dessutom kommer han få 2 timmars folkrace-körning i julklapp av mig & Anders och DET kommer nog bli årets julklapp! =) Min fina pappa!

Eftersom hundarna inte får komma in på sjukhuset...