Bröllopsmässan...

I går var det så dags för alla blivande brudars stora högtid: Bröllopsmässan! Det var Karin som tyckte att det var en bra idé från början och jag tänkte att det kunde vara lite kul, jag har ju läst några nummer av Allt om Bröllop och de har massa bra tips och idéer. Jag förköpte våra biljetter för att de blev billigare och skickade sedan en FB-länk till Karin så hon kunde göra likadant.
Nog om det, vi skulle ses vid mässan 13:00 och den var på Nacka Strand, så det var inte så långt för vår del. Lite trassel med att hitta parkering, men det gick bra tillslut. Hade pratat med Karin, som först inte hade någon plånbok med sig och inte kom in, sedan åkte Niclas för att ge den till henne och jag tog så för givet att hon var där inne. Så vi gick in och ställde oss i kö till DEN SÄMSTA GARDEROBEN i världen! Det tog säkert 20 minuter för dem att hänga in jackor åt 10 personer... Och det tog de betalt för...
Sedan skulle vi lokalisera Karin och hon sa att hon minsann stod utanför entrén och vi måste ha gått förbi henne -- trots att det var tekniskt omöjligt att missa någon där. Så frågade hon om vi såg den vita limousinen och det gjorde vi ju -- den stod ju rakt framför oss och då började det bli riktigt konstigt! Så frågade hur de hade åkt efter Nacka Strands-tunneln och då reagerade Karin:
-Nacka Strands tunneln? Jag är ju på Grand Hotel inne i stan!
Då visar det sig att det är TVÅ bröllopsmässor samma helg, på två olika ställen och det var den i stan som jag skickat länk till Karin om -- medan jag själv var helt övertygad om att det var den i Nacka Strand som gällde! =D Snacka om vimsigt! Som tur var så kom Niclas lägligt och var underbar och skjutsade ut Karin till oss.

Så gick vi runt där inne, var med i massa tävlingar, tog goodiebags och pratade massor i någon timme -- sedan bestämde vi oss för att dra till Nacka Forum och sätta oss och planera. Trodde vi ja... Garderobspersonalen kunde inte hitta min jacka... Vi fick vänta i närmare två timmar, fick gå in och leta själva massa gånger och grejen var att både jag & Anders såg när de hängde in den att de inte hängde den på rätt nummer och att det rådde allmänt kaos därinne. När vi började pressa dem lite så blev en blond 16-something så snorkig och otrevlig att jag var på väg in över bänken för att hjälpa henne med lite uppfostran... Det hade varit snyggt. De hjälpte inte till alls, bara sa att deras ansvarige chef inte hade tid att komma och fortsatte springa runt. Då fick jag & Karin tag i någon slags högsta chef, eftersom problemet var att jag hade bilnyckeln i jackan och vi därmed inte kom någonstans utan den... Vi fick gå in och leta en gång till, nu var det färre jackor, men fortfarande ingenting. Vi fick två biljetter till champagnebaren som kompensation, så Karin & Anders fick lite champagne och när mässan snart skulle stänga: då kom den killen som faktiskt varit underbart trevlig och hjälpsam med jackan!
Summa: inte jätteimponerad i det stora hela...

Sedan åkte vi och satte oss på ett café och pratade och planerade och jag måste bara säga: jag kunde inte ha valt en bättre maid-of-honor! Karin får mig att känna mig så lugn, hon tar tag i saker och hon är den första som säger: "Ja, men det ska inte du/ni behöva bry er om" och det är skönt, för jag känner mig helt överväldigad, ganska skraj och ibland lite ensam i allt det här. Men från och med nu så kör vi järnet med avstämning en gång i veckan, jag ska ha telefonkonferens med världens bästa Sara i kväll och det ska bli kul! Mina fina, fina, älskade vänner! Och älskade Anders, han gnäller aldrig, han bara följer med och är så snygg och awesome hela tiden!

Underbar Måndag!

Efter den hårda starten på dagen drog jag hem och åt frukost, för att sedan styra bilen mot Hammarby Sjöstad och ÄNTLIGEN få till en promenad-dejt med min fina kollega Sanna, den har vi planerat länge! Det var lite småkyligt, men solen sken på sina ställen och hundarna behövde verkligen komma ut ordentligt. Jag märker dock att de blir lidande av min träning och det är inte okej, de ska fortfarande ha sin del av motionen och därmed bättring från min sida!
Det var i alla fall en underbar promenad och så skönt att bara gå och prata, annars är vi så begränsade på jobbet när telefoner ringer och det larmar hela tiden, idag var det inget sådant.

Yoggi spanar pippisar!

Sannas första dejt med Harry... =D

Good job!

Sedan burnade jag hemåt och fick äntligen äta lunch, som det kurrade i magen!

Lax med pesto & mozzarella, samt sparrispannacotta

Laxen var lika ljuvlig som förra veckan, prova den!!! Nu ska jag fixa morgondagens matlådor: Tikka Masala fiskgryta med cashew! Jag älskar LCHF! =D

Så Ska en Dag Startas!!!

Good work!

Nu har jag ökat min tid på crosstrainern till 60 min/pass och det kändes bra! Jag kör på level 3 i 45 minuter, sedan level 5 i 10 minuter och på level 10 de sista 5 minutrarna! Ljudboken pratar på, men jag måste verkligen koncentrera mig på att lyssna, annars försvinner tankarna iväg... Känns bra! Idag drack jag bara ett glas mjölk innan jag gav mig iväg och det känns mycket bättre med magen, ska testa i morgon om det känns lika bra med styrketräningen på det. Jag blir så illamående av att äta innan jag har kommit igång ordentligt, plus att jag stressar i mig maten om jag ska iväg någonstans efter.

Nu väntar dusch, frukost och promenad med vovvarna och bästa kollegan Sanna runt Hammarby Sjöstad! =D

Bröllopsmässa...

...är nog inte riktigt min grej, men eftersom jag bara kommer gifta mig en gång så får jag väl ge det ett försök! =D Dessutom kan man vinna ett bröllop för 100 000:- och det skulle ju inte sitta fel! Så, jag kommer packa med mig min blivande man, bästaste Karin och förhoppningsvis Sara och dra dit om två veckor!

Sista Dagen med Gänget...

Idag var min sista riktiga arbetsdag på väldigt länge. Men det känns inte riktigt verkligt än...

Det var lätt att gå till jobbet för att det var söndag, inte för att det var sista arbetsdagen, för det har inte registrerats än. Morgonen gick fort och jag hade inte hunnit få i mig någon frukost innan Tommy frågade om det var dags för lunch snart... Jag hade nämligen tvingat honom och Billy att komma in och äta avskeds-lunch med mig, men jag fick honom att hålla sig lugn lite till. Däremot bestämde jag mig strax efter 10 att gå till ICA Maxi och handla tårta och ta ut pengar, vilket jag sa till mina kollegor och började klä på mig. Jag hann få på mig jackan när vår kära arbetsledare Terese stormade in genom dörren och morrade:
-Tänker du sätta dig ned eller ska jag skälla på dig?
Något oförstående så funderade jag lite på vad jag hade gjort fel, men det kom snart fram att det inte var önskvärt att jag köpte någon tårta... Hårt att bli utskälld av AL för en sådan sak, men okej... Så jag lommade iväg till affären och passade på att prata med finaste som just hade gått upp. Köpte med mig en ask Paradis i alla fall så det inte skulle se så fattigt ut av mig...
Vid lunch kom bästa Billy & Tommy med lunch från Bromma Thai och mina fina kollegor lät mig ta lunch i lugn och ro, fast vi inte har raster på helgerna.
På eftermiddagen så gick jag på toa och när jag klev ut så stod Terese där och såg barsk ut, men när jag sa att jag började bli lite orolig så sprack hon upp i ett leende och pekade på min plats. Där stod den största marsipantårta jag någonsin sett:

MUMS!

Under fikat blev det mycket historier och minnen, samt kramar och avsked -- det värsta jag vet! Även om jag vet att jag kommer komma tillbaka och "gästspela", så blir det inte det samma. Jag kommer sakna dem något vansinnigt!!! Men inte helgjobb och 12-timmars pass...

Sedan kom världens bästa Peter och erbjöd sig att låta mig smita hem några minuter tidigare och det tackar man ju inte nej till! =D Så nöjd, glad och inte så lite sentimental sa jag "hejdå" till allihop och vandrade ut genom dörren... Vem vet vad nästa kapitel bjuder på?

Hemma möttes jag av min allra finaste familj och detta bjöds det på efter en skön dusch:

Ett glas cider, krabba & vitlöksbröd!!! YUMMY!!!

Min fina familj!

Imorgon blir det ett nytt år och 2013 innebär stora saker för oss -- häng med på resan! =D

Som Balsam för Själen...

Igår fick vi äntligen till en träffa med våra fina vänner och de mest älskade barnen i världen. Det hade varit en lite jobbig dag fram tills vi kom dit, men så klev jag in i hallen och båda barnen kom och mötte oss och S klev fram och kramade mig direkt -- varpå tårarna kom. Det var så underbart, precis vad jag behövde och är så imponerad av dem! Nu har vi inte träffat dem på länge, men det var ändå ingen som var blyg eller tillbakadragen, de var lika glada att se oss som alltid! Andra barn träffar man mycket oftare och de är i alla fall väldigt osociala eller vad man ska kalla det! Hoppas jag lyckas lika bra med mina barn, om jag någonsin får några, så de blir glada, öppna och trygga barn som älskar människor.
Det var i alla fall en fantastisk kväll och jag är så glad att vi fick ihop det, även om det blir alldeles för sällan sedan vi flyttade till Stockholm. Ni är verkligen helt fantastiska föräldrar, era barn är helt underbara och ni ska vara så stolta över dem. <3

Enda tråkiga som hängde kvar igår, är att Yoggi verkar vara lite ur balans. Alla i familjen märkte det igår morse, han var inte alls så glad och social som han brukar vara... Han var väldigt spänd över buken, lite blek och kall i tandköttet och allmänt hängig. Sedan gick vi ut och lät dem springa av sig ordentligt och efter det blev han lite bättre.
Men sedan fortsatte han vara lite off under kvällen och idag med... Igår började jag fundera på om det är prostatan  som spökar igen, så det blir ett veterinärbesök snarast möjligt efter helgerna och kolla upp det. Är det prostatan igen så kommer vi att kastrera honom, jag chansar inte och han är ändå 8 år i maj och att skjuta upp en operation ett år till verkar bara dumt. Finaste lilla Yoggi, bli bra igen! <3

Älskade Vänner...

Den senaste tiden har jag haft mycket att fundera på, gällande framtiden och hur vi ska gå vidare med våra planer, var ska vi bo etc. Jag kommer skriva om vad som hänt som har gjort att tankarna går så just nu, i ett annat inlägg, och nej -- jag är inte sjuk eller med barn. =D

Vi var ju nere i Norrköping förra helgen och då träffade jag min fina Sandra för första gången på länge! Min finaste, finaste och jag är så glad att vi lyckades hålla vår tradition att se Twilight-filmerna på bio hela vägen. =D
Samtidigt så är det så svårt! När vi väl har tid att åka ned så är det så många som jag vill träffa, och inte bara 5 minuter, jag vill ha timmar/dagar och bara vara, inte stressa. Det gör mig ledsen att jag inte har den tiden, att jag så sällan får träffa dem och de barn som jag älskar över allt annat. Samtidigt så vill vi också träffa familjen och de vill gärna att vi är där, så det blir grymt svårt att välja.

Igår var jag och träffade älskade Karin, och det var inte heller igår! Känns som att vi ses ännu mer sällan nu när vi bor i samma stad, men det är så mycket som gör att det ska passa. Det är i alla fall fantastiskt varje gång vi ses och jag är så glad att vi fick tid igår.

Idag satt jag och kollade igenom gamla filmer från förra sommaren, när jag hade lydnadskurs för mina älskade vänner ute i Svärtinge. Då kom tårarna. För det är inte som förr, vi ses nästan aldrig och jag är så rädd att barnen som jag sett växa upp och älskar vansinnigt ska glömma mig, att vi inte har en naturlig plats i deras liv eftersom vi så sällan är där. Det gör mig väldigt ledsen. Samtidigt som jag gläds åt alla våra minnen tillsammans och alla skratt.

Det jag vill säga till er är att jag älskar er. Även om jag inte säger det, även om jag aldrig är där när det händer saker -- så finns ni alltid med mig och jag gör vad som helst för er. Jag hoppas att ni vet det och att det blir bättre framöver.