Jag började med att gå 2 minuter och sedan ställa in mätaren på 1 km. Jag värmde upp i 8 km-tempo, för att sedan köra 10 meters intervaller på 10 km-tempo och den allra sista i 10,5 km tempo! Det var skönt att sträcka ut benen!!!
Sedan körde jag min sedvanliga cirkel med 4 set*10/15 reps: utfall, armhävningar, bäckenlyft & crunches.
Efter det gick jag bort och tog fram en bänk och 2 stycken 8 kgs hantlar för att köra hantelrodd, la en hantel på vardera sidan om bänken för att kunna göra snabba skiften och körde igång. Det kändes bra och jag började planera resten av dagens aktiviteter och mitt i ett lyft så slår det mig: mitt kort ligger inlåst i skåpet!!! Det enda jag har med mig är nyckeln till skåpet! Min hjärna börjar producera massa bilder av hur detta kommer sluta och jag går mer och mer upp i varv. Går till disken och kollar om det är någon tjej på väg in -- inte en enda! Letar efter en telefon att ringa deras dygnet-runt jour -- finns ingen... Jag inser att jag inte ens kommer UT ur lokalen utan det förbannade kortet som ligger i skåpet! Så jag kan inte ens gå hem och få hjälp av Anders, alla våra hemnycklar ligger också inlåsta i skåpet... =(
Jag försöker tänka positivt och gå tillbaka till träningen, men jag kan varken slappna av eller koncentrera mig, så jag ger upp och går till disken igen. Det kommer in en ung kille som ser snäll ut och han hälsar. Då frågar jag försiktigt om hans kort även går till damernas omklädningsrum, han säger att vi kan kolla och följer snällt med mig. Kortläsaren lyser först grönt, men slår sedan om till rött -- den vet att han är kille! Han försöker en gång till, men ringer sedan jouren. Jag får prata med dem, de ger mig en kod och jag kommer in i omklädningsrummet! Tusen tack till den fantastiska killen! =D
Slänger på mig kläderna snabbt som bara den och smiter fort därifrån innan någon hinner se mig! Nu har jag lärt mig den läxan...
Att något så litet kan vara så viktigt! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar